Det blev en Prius

Om ungefär tre månader dyker den upp här i Växjö. För första gången kommer jag att ha en splirrans ny bil. Med tanke på miljöpåverkan valde vi en Toyota Prius, som i och för sig kanske är lite dyr, men Toyota är ju kända för sin driftsäkerhet och den här kan köra på både el och bensin. Det första man ska fråga sig när man köper en bil är om man behöver någon över huvud taget. I vårt fall behöver vi ett transportmedel med tanke på våra resor till stugan, mina kundbesök och golfandet på somrarna.

Så nu väntar jag på att en blänkande silvermetallicfärgad Prius i business-utförande kommer hit från Japan i början av april 2010.

Hela bilköpandet var en intressant upplevelse i försäljningstaktiker. Här i Växjö är det exempelvis inte många som väljer att köpa en Audi eftersom man blir totalt ignorerad om man går in som spekulant hos Audi-återförsäljaren Atteviks. Volvo i Växjö hade valt att ha stängt båda gångerna jag var där, så det blev ingen Volvo heller. Många av de andra bolagen vi var hos (Saab, BMW m.fl) hade säljare som pratade till mig men som inte lyssnade på mig. De pratade om hur starka motorer bilarna hade och hur tuff den såg ut med dimljuset tänt. Det bryr jag mig inte ett dugg om. Överdrivet starka motorer och att ha dimljuset påslaget när det inte behövs luktar nybliven körkortsägare eller 40-årskris. Jag går igång på andra detaljer, såsom synkronisering med min iPhone. Det hade alla försäljare fått veta om de bara frågat.

Det var först när jag kom till Toyota-återförsäljaren Holmgrens som en kille började ställa frågor och lyssna på vad jag var ute efter. Det var han som fick affären till slut också. Varför är så många bilförsäljare så dåliga på att lyssna?

Sedan märkte jag även att merförsäljningen var inbyggd i hela försäljningstekniken. Skitsmart. Det ska jag se om jag kan få in i vår försäljning på något sätt.