måndag 25 januari 2010

Du som kan det där med datorer ...



Ni som känner mig vet att jag ibland får ställa upp som allmän IT-support åt kollegor på kontoret. Det är kul att kunna hjälpa till, men hur kommer det sig att just folk som kan det där med datorer förväntas hjälpa alla andra utan ersättning? Misstolka mig rätt, jag gillar att fixa och dona. Jag är mest nyfiken på hur det kunnat bli så här.

I stort sett varje vecka har någon problem med sin dator, sin alldeles för avancerade mobiltelefon, parabolantenn, mikrovågsugn eller varför inte en helt vanlig klockradio.

Problemlösningsstegen för många ser ut så här:

  1. Konstatera att problemet finns
  2. Ring till polaren som kan det där med datorer

Egentligen borde det se ut såhär.

  1. Konstatera att problemet finns
  2. Se om du hittar någon knapp på mojängen som verkar göra det du vill göra
  3. Tryck på den
  4. Blev det rätt? Grattis, du är klar. Annars upprepa de första tre stegen i tio minuter, fast med andra knappar.
  5. Fortfarande inte klar? Se om du hittar en manual.
  6. Läs manualen eller sök på Google efter folk som har haft liknande problem och löst dem.
  7. Sista utväg: prata med din vän som kan det där med datorer eller ge upp.

Det är nämligen ovanstående metod din vän som kan det där med datorer kommer använda. Han testar sig fram tills han hittar något som funkar, kör han fast letar han på Google eller kikar i manualen.

Tänk om vi skulle dra det här vidare till några andra branscher och tillämpa samma beteende där.

Till skribenten:
- Du, jag skaffade en dator med Word så jag kan skriva en roman, men det är lite svårt. Har du lust att hjälpa mig med det? Det saknas bara ett par hundra sidor och en handling. Du tycker ju att det är så roligt att skriva.

Till dagisfröken:
- Du, det är så svårt att ta hand om mina ungar, de skriker och så. Har du lust att ta en titt på det och fixa till så att de slutar? Du får gärna sjunga lite sånger, det tycker du ju är så roligt.

Till receptionisten:
- Allvarligt, jag är så trött på telefonförsäljarna som ringer till mig hela tiden. Har du lust att hjälpa mig att svara den här veckan? Jag tycker att det är så svårt att säga nej.

Till kocken:
- Både jag och sambon har försökt steka till köttbullar, men de smakar inte riktigt som på Ikeas restaurang. Kan inte du som tycker det är så roligt att laga mat komma över och fixa det åt oss? Nä, det är inte akut ... men ungarna sitter och väntar på maten nu. Och på torsdag skulle vi behöva ärtsoppor och pannkaka, tar du det på samma gång tror du?


Varför är det okej att fråga folk som kan det där med datorer att jobba gratis åt dem? Kanske för att det där med datorer fortfarande bara ses som en lek av många, eller vad tror du? Jag kan tänka mig att vissa andra yrkesgrupper har samma problem (snickare, elektriker, målare, bilmekaniker) men dessa blir oftast bara tillfrågade när det är något som man absolut inte fixar på egen hand.

(Nej, Mamma, du behöver inte vara rädd för att ringa när du har datorproblem. Jag fixar det. Det var inte därför jag skrev det här blogginlägget :)


19 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Allas vår sanning, xkcd, kommer med räddningen! http://xkcd.com/627/

    SvaraRadera
  3. Haha känner igen det där... Extra jobbigt när även folk som man inte själv känner ringer om hjälp. De känner en jag känner som sa att jag kan säkert fixa ;-)

    SvaraRadera
  4. Kan inte förstå varför Martin ville att jag skulle läsa detta? ;)

    SvaraRadera
  5. Ha ha ha... mmm. Men kan det inte ha att göra med att "nördar" verkar tycka att det är KUL? Att man liksom gör dem en tjänst när de får komma och pilla ... =)
    Eller för att dte är så "nytt" i världen. Laga mat och ta hand om barn MÅSTE man kunna själv för att överleva liksom.

    SvaraRadera
  6. Ha ha, känner igen mig i det du skriver. Kan man något alls om datorer men saknar förmågan att säga nej är det kört. Finns ingen gräns på vad folk tycker att man ska hjälpa dem med... :-)

    SvaraRadera
  7. http://inuseful.se/wp-content/uploads/2010/01/SoWhatDoYouDO.jpg

    SvaraRadera
  8. Intressant och väldigt sant!

    SvaraRadera
  9. Det handlar ju mycket om att folk inte på något sätt vet hur mycket tid deras problem behöver eller vad skillnaden mellan kul, tråkigt och slitsamt är för en datanisse. De har ingen koll någonstans helt enkelt så det är bara att "man up" och säga som det är. Att det är för jävla tråkigt och att man inte har någon lust. Det gjorde jag för rätt många år sedan när jag höll på att bli galen av problemen och har verkligen aldrig ångrat mig. Nu kan jag koncentrera på allt det roliga och andra får lösa sina egna problem bäst fan de vill! :)

    SvaraRadera
  10. Huvudet på spiken ... Jag är sååå innerligt trött på alla som automatiskt förväntar sig hjälp.. Som om man ringer en kompis som är frisör, tandläkare, taxiförare, eller annat yrke och tror att bara för att man "känner" någon så är det gratis ... *suck* Jag har börjat säga ifrån nu ... återstår att se hur mycket "kompis" man fortfarande är med en del av dem sedan :-)

    SvaraRadera
  11. Bästa blogginlägget någonsin! Så klockrent skrivet!

    SvaraRadera
  12. Så sant. Nästa steg är ju förstås "du som kan det här med internet..."

    Kanske är räddningen den udvidgade piglagen som gör att man kan hänvisa till närmaste datadräng.

    SvaraRadera
  13. Klockrent. :)

    En ytterligare (irriterande) aspekt är när samma person kommer med samma fråga om och om igen trots att man hjälpt till att lösa problemet tidigare, visat personen hur man gjorde, satt ihop en enkel steg-för-steg-guide, o s v.

    Det blir liksom en smula respektlöst att bara haspla ur sig frågan för att man kategoriserat sig själv som oteknisk.

    Kanske skulle vi använda hantverkarpolare på det viset (eller gör vi det redan?). :oO

    SvaraRadera
  14. Visdomsord! Vet inte hur många gånger jag har blivit frågad om jag kan hjälpa folk med att göra tabeller i Word eftersom jag ju kan det där med datorer. Tyvärr så kan jag inte alla funktioner i alla program som någonsin har uppfinnits... (och dessutom så undviker jag Word)

    SvaraRadera