Den 1:e februari skulle bilen ha fått körförbud om jag inte besiktigade den innan dess. Jag hade egentligen en tid den 15:e januari. Eftersom jag bokade tiden i november och av någon anledning fick för mig att jag skulle komma ihåg det utan att skriva upp den så missade jag naturligtvis att åka dit. Insikten kom först i fredags i form av en faktura från Bilprovningen.
Så idag stod jag där strax efter klockan två. Jag knappade in mitt registreringsnummer och ställde mig som bil nummer två i kön. Efter bara någon minut dyker det upp fyra bilar. En ställer sig bakom mig. De andra ställer sig på var sin sida om mig. Efter ytterligare fem minuter står det tre bilar bakom mig.
Då blinkar informationstavlan till. Mitt registreringsnummer dyker upp, och jag är helt instängd bland bilar. Eftersom det bara står en bil framför och tre bakom knatar jag fram till killen i den röda, knappt ihophängande Mazda 626:an framför. Jag knackar på rutan och frågar om han kan tänka sig att släppa förbi mig. Det kan han inte. Han har en tid 15.25, det vill säga om en timme. Då händer dagens lilla mini-mirakel. Samtliga tre bilar bakom mig börjar backa som på en given signal. De såg antagligen min uppgivna min och bestämde sig för att vara schyssta. Jag klämmer in bilen i port nummer 9, medan Bilprovningssnubben skrockar glatt "Du var inte den förste som blev instängd idag. Den där röde har stått där sedan klockan tolv. Han är inte registrerad heller."
Bilen blev godkänd utan anmärkningar, så nu dröjer det två år till nästa gång det är dags. Bilprovningen borde verkligen hitta något slags parkeringssystem där man antingen vet vilken port man ska in i eller där man står så att vilken bil som helst i ordningen kan köra in. Å andra sidan kanske det fungerar bättre om alla kom sådär svenskt lagom i tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar