Ni som känner mig vet att jag ibland får ställa upp som allmän IT-support åt kollegor på kontoret. Det är kul att kunna hjälpa till, men hur kommer det sig att just folk som kan det där med datorer förväntas hjälpa alla andra utan ersättning? Misstolka mig rätt, jag gillar att fixa och dona. Jag är mest nyfiken på hur det kunnat bli så här.
I stort sett varje vecka har någon problem med sin dator, sin alldeles för avancerade mobiltelefon, parabolantenn, mikrovågsugn eller varför inte en helt vanlig klockradio.
Problemlösningsstegen för många ser ut så här:
- Konstatera att problemet finns
- Ring till polaren som kan det där med datorer
Egentligen borde det se ut såhär.
- Konstatera att problemet finns
- Se om du hittar någon knapp på mojängen som verkar göra det du vill göra
- Tryck på den
- Blev det rätt? Grattis, du är klar. Annars upprepa de första tre stegen i tio minuter, fast med andra knappar.
- Fortfarande inte klar? Se om du hittar en manual.
- Läs manualen eller sök på Google efter folk som har haft liknande problem och löst dem.
- Sista utväg: prata med din vän som kan det där med datorer eller ge upp.
Det är nämligen ovanstående metod din vän som kan det där med datorer kommer använda. Han testar sig fram tills han hittar något som funkar, kör han fast letar han på Google eller kikar i manualen.
Tänk om vi skulle dra det här vidare till några andra branscher och tillämpa samma beteende där.
Till skribenten:
- Du, jag skaffade en dator med Word så jag kan skriva en roman, men det är lite svårt. Har du lust att hjälpa mig med det? Det saknas bara ett par hundra sidor och en handling. Du tycker ju att det är så roligt att skriva.
Till dagisfröken:
- Du, det är så svårt att ta hand om mina ungar, de skriker och så. Har du lust att ta en titt på det och fixa till så att de slutar? Du får gärna sjunga lite sånger, det tycker du ju är så roligt.
Till receptionisten:
- Allvarligt, jag är så trött på telefonförsäljarna som ringer till mig hela tiden. Har du lust att hjälpa mig att svara den här veckan? Jag tycker att det är så svårt att säga nej.
Till kocken:
- Både jag och sambon har försökt steka till köttbullar, men de smakar inte riktigt som på Ikeas restaurang. Kan inte du som tycker det är så roligt att laga mat komma över och fixa det åt oss? Nä, det är inte akut ... men ungarna sitter och väntar på maten nu. Och på torsdag skulle vi behöva ärtsoppor och pannkaka, tar du det på samma gång tror du?
Varför är det okej att fråga folk som kan det där med datorer att jobba gratis åt dem? Kanske för att det där med datorer fortfarande bara ses som en lek av många, eller vad tror du? Jag kan tänka mig att vissa andra yrkesgrupper har samma problem (snickare, elektriker, målare, bilmekaniker) men dessa blir oftast bara tillfrågade när det är något som man absolut inte fixar på egen hand.
(Nej, Mamma, du behöver inte vara rädd för att ringa när du har datorproblem. Jag fixar det. Det var inte därför jag skrev det här blogginlägget :)
Klockan började närma sig midnatt och vännerna var på väg från den ena baren till den andra mitt i Göteborg. Kylan bet sig fast och huttrande plockade Nisse upp sin plånbok i äkta läderimitation ur bakfickan. Kön till bankomaten var kort. Det var tur, för trots ett tiotal öl innanför västen höll han inte värmen speciellt bra. "Var är den globala uppvärmningen nu?", tänkte han medan tjejen med den glittriga och något för korta kjolen framför honom stoppade ned tre ovikta hundralappar i handväskan. Det var hans tur.