En nyanställd tjej som jobbar i receptionen, cirka 23 år gammal, står före mig i kön till kaffeautomaten och fumlar med sitt kaffekort. "Card Error" dyker upp gång på gång i maskinens display, och kön växer längre bakom oss. Hon vänder sig nervöst om och ber mig om hjälp.
Jag har observerat hennes försök, och hon har vad jag sett inte gjort något fel. Men jag tar ändå kortet, stoppar in det på samma sätt som hon har gjort tidigare och maskinen accepterar snällt kortet utan att protestera. Hon tittar på mig som om jag vore något slags geni. Sedan vänder hon sig om och trycker på knappen för tevatten. Det fungerar inte.
"Du vet väl att du inte behöver kort för att få ut varmt vatten?", säger jag. Hon blir om möjligt ännu mer nervös och näst intill hamrar på knappen. Inte en droppe vatten kommer ut ur det sablajävlaförbannademaskinhelvetet. "Ehm ... vet du hur man gör?" säger hon med lätt desperation i rösten.
Jag sträcker mig fram och trycker lätt på knappen. Samma knapp som hon nyss har misshandlat cirka femtio gånger. Det fungerar direkt. Jag ser naturligtvis ut som om det vore den självklaraste saken i världen att maskinen bara reagerar på mina tryckningar och totalt ignorerar hennes trots att jag inte har en aning om vad jag gjorde annorlunda. David the IT-expert strikes again.
På väg ut ur fikarummet vänder hon sig om. "Fikar du vid samma tid på måndag?"
Allvarligt? Exakt så? Sista kommentaren är ju klockren.
SvaraRaderaRedan efter andra meningen så visste jag vad som stod i resten av inlägget.
SvaraRaderaEffektivt må jag säga. Hur har du lärt dig skriva så?
Du har rätt. Men Mia hade en bra liknelse: man faller i ett svart hål. Som du vet är svarta hål rätt svåra att komma ur. Allt ljus absorberas av det. Det är svårt att bryta det och se vad som är bra. Att jag vill förändra ser jag inte, alltså kan jag inte räkna det. Men du påminner mig om det, och jag är tacksam. Jag mår bättre nu, men hoppas komma ihåg ditt inlägg när jag blir deppad igen, för det lär jag nog bli. Tyvärr.
SvaraRaderaDet är helt enkelt något som kallas för kurtar (läs Svålhålet av Mikael Niemi) som förpestar den unga damen i fråga. Bästa sättet att bli av med dom är ett hett bad med valfritt doftegott, samt ett glas rött. Kurtar lever annars gärna som flockdjur, och är svåra att bli av med då de förökar sig, och slår sig ihop i sanslösa hastigheter!
SvaraRaderaSå underbar! Jag skrattade tills jag satte i halsen!
SvaraRadera