Du som kan det där med datorer ...

Ni som känner mig vet att jag ibland får ställa upp som allmän IT-support åt kollegor på kontoret. Det är kul att kunna hjälpa till, men hur kommer det sig att just folk som kan det där med datorer förväntas hjälpa alla andra utan ersättning? Misstolka mig rätt, jag gillar att fixa och dona. Jag är mest nyfiken på hur det kunnat bli så här.

I stort sett varje vecka har någon problem med sin dator, sin alldeles för avancerade mobiltelefon, parabolantenn, mikrovågsugn eller varför inte en helt vanlig klockradio.

Problemlösningsstegen för många ser ut så här:

1. Konstatera att problemet finns
   
2. Ring till polaren som kan det där med datorer

Egentligen borde det se ut såhär.

1. Konstatera att problemet finns
2. Se om du hittar någon knapp på mojängen som verkar göra det du vill göra
3. Tryck på den
4. Blev det rätt? Grattis, du är klar. Annars upprepa de första tre stegen i tio minuter, fast med andra knappar.
5. Fortfarande inte klar? Se om du hittar en manual.
6. Läs manualen eller sök på Google efter folk som har haft liknande problem och löst dem.
7. Sista utväg: prata med din vän som kan det där med datorer eller ge upp.

Det är nämligen ovanstående metod din vän som kan det där med datorer kommer använda. Han testar sig fram tills han hittar något som funkar, kör han fast letar han på Google eller kikar i manualen.

Tänk om vi skulle dra det här vidare till några andra branscher och tillämpa samma beteende där.

Till skribenten:
- Du, jag skaffade en dator med Word så jag kan skriva en roman, men det är lite svårt. Har du lust att hjälpa mig med det? Det saknas bara ett par hundra sidor och en handling. Du tycker ju att det är så roligt att skriva.

Till dagisfröken:
- Du, det är så svårt att ta hand om mina ungar, de skriker och så. Har du lust att ta en titt på det och fixa till så att de slutar? Du får gärna sjunga lite sånger, det tycker du ju är så roligt.

Till receptionisten:
- Allvarligt, jag är så trött på telefonförsäljarna som ringer till mig hela tiden. Har du lust att hjälpa mig att svara den här veckan? Jag tycker att det är så svårt att säga nej.

Till kocken:
- Både jag och sambon har försökt steka till köttbullar, men de smakar inte riktigt som på Ikeas restaurang. Kan inte du som tycker det är så roligt att laga mat komma över och fixa det åt oss? Nä, det är inte akut ... men ungarna sitter och väntar på maten nu. Och på torsdag skulle vi behöva ärtsoppor och pannkaka, tar du det på samma gång tror du?

Varför är det okej att fråga folk som kan det där med datorer att jobba gratis åt dem? Kanske för att det där med datorer fortfarande bara ses som en lek av många, eller vad tror du? Jag kan tänka mig att vissa andra yrkesgrupper har samma problem (snickare, elektriker, målare, bilmekaniker) men dessa blir oftast bara tillfrågade när det är något som man absolut inte fixar på egen hand.

(Nej, Mamma, du behöver inte vara rädd för att ringa när du har datorproblem. Jag fixar det. Det var inte därför jag skrev det här blogginlägget :)

Inspirerande hemkomst

Efter tre härliga veckor med intressanta upplevelser i Japan är jag äntligen hemma i Sverige igen. Både jag och Johanna var helnöjda med resan, men det finns en tjusning i att sova i sin egen säng och äta en helt vanlig svensk frukost ibland. Tack till alla som hjälpte till medan vi var på resa, allt ifrån blomvattning och husdjursvaktande till att ta hand om besvärliga kunder.

Under hemresan lyssnade jag på en biografi av James Caan från Dragons' Den som var mycket inspirerande. Hans idéer om marknadsföring och försäljning borde varje människa som funderar på att starta eget lyssna på. Han berättar bland annat om hur han skapade rekryteringsfirman Alexander Mann och skapade en marknad som egentligen inte existerade förut. Ljudboken finns att köpa på iTunes Store.

Apropå det så börjar Draknästet, den svenska versionen av Dragons' Den, på torsdag i SVT1.

Kunderna har ringt hela dagen, så jag verkar ha att göra resten av våren också. Jag tänkte försöka jobba lite kortare dagar och istället vara mer effektiv. Vi får se hur det fungerar, idag blev det 7.30 till 17.

I Japan hittade jag förresten min absoluta favoritbutik med tanke på mina intressen. Bic Camera finns i de flesta större japanska städer och har en våning med Apple-prylar, en våning med golf-artiklar där Srixon och Callaway har ungefär halva utrymmet samt en våning med stort sortiment av Whisky-sorter från hela världen. Lyckan är gjord och plånboken tom.

Hur många IT-nördar krävs det för att byta en propp?

När jag sticker laddaren till MacBook Pron i vägguttaget blixtrar det till och rummet blir mörkt. Min första tanke skulle kunna ha varit: "Lever jag?" eller "Brinner det?". Men istället tänker jag "Undrar hur det gick med datorn!". Eftersom novemberkvällar är fantastiskt mörka och mitt mörkerseende är katastrofalt dåligt fiskar jag upp mobilen ur fickan. Cirka 20 sekunder senare har jag installerat myLite som på ett trivsamt sätt sprider ljus i rummet. Egentligen är jag tillräckligt nöjd med min tillfälliga lösning, men jag inser att fästmön inte kommer att vara lika övertygad om min iPhone-ficklampas förträfflighet när hon kommer hem till en i övrigt mörk lägenhet. Jag inser att jag behöver byta en propp. Det är ju lätt. Faktum är att jag aldrig har bytt en propp i hela mitt liv. Det är egentligen lite pinsamt med tanke på att jag har en far som har jobbat som elektriker och en mor som har mångårig erfarenhet av att sätta ihop proppskåpsscheman. Jag kan gissa hur man gör, men det skulle kunna sluta i kaos. Google blir min räddning. Tio minuter senare har jag gjort ett besök på Konsum och inhandlat proppar och potatischips. Nödproviant är ju bra att ha ifall det här skulle ta lång tid. Besvikelsen är stor när det hela är över på mindre än två minuter och jag får släcka min virtuella ficklampa. Bra IT-nörd reder sig själv. Åh, jag höll på att glömma min cliffhanger. Datorn klarade sig fint.

Säkerhet i Windows Vista

Bilden är säkert fejkad, men rätt rolig ändå.

Själv kör jag i stort sett enbart Mac OS X, men då och då bekantar jag mig med andra operativsystem såsom Ubuntu, Windows XP och nu senast Windows Vista. För Microsofts system är säkerhetsfrågan en ständigt återkommande plåga.

Eftersom Windows XP har haft ständiga problem med maskar, virus och trojaner tänke Microsoft utplåna detta genom att införa ett system där användaren tillfrågas innan något händer. Tanken är väl hyfsad, men genomförandet är aningen sämre. Användaren blir ständigt tillfrågad om programmen får göra si och så. En normalanvändare godkänner allt för att komma vidare. Eventuellt blir han så störd av de ständiga frågorna att han stänger av säkerhetsfunktionen. Lösningen är väl att inte lägga över hela ansvaret på användaren utan att göra ett system som är säkrare i grunden. Än så länge har väl ingen riktigt lyckats fullt ut med det där. Alla operativsystem har sina hål. Microsoft råkar oftast illa ut eftersom deras system är mest spridda.

Apple passar naturligtvis på att göra sig lustiga, och deras reklamfilmer är faktiskt riktigt underhållande.


Bilden hittade jag på Macfeber. Du hittar fler reklamfilmer från Apple på www.apple.com/getamac/ads/

MacBook Pro 15" med LED-skärm beställd

Igår släppte Apple en uppdatering av sin MacBook Pro-serie. Den stora nyheten var väl att femtontummarna har fått LED-skärmar som ska vara strömsnålare än sina föregångare. Det borde innebära längre batteritid.

Jag har idag en PowerBook G4 som kommer att få tjänstgöra som hemmadator i fortsättningen. Jag knallade nämligen in på MacSupport här i Växjö och beställde en ny MacBook Pro 15" direkt. Jag tog den minsta modellen eftersom jag inte jobbar speciellt mycket med grafiskt krävande grejer. Steget upp till nästa modell var helt enkelt inte värt pengarna.

Vi får väl se när datorn dyker upp, men det tar säkert några veckor innan den hinner byggas och skeppas. Jag återkommer när jag har fått lägga vantarna på skönheten.

Är det någon som har tips på en bra väska till en MBP 15"?