För ganska exakt en månad sedan stegade jag in i Telia-butiken här i Växjö. I högra handen hade jag min iPhone som av någon anledning hade börjat krångla. Volymen höjde sig till maxnivå ibland, helt utan anledning.
Killen med stor blond och rufsig frisyr bakom disken frågade mig om jag hade nollställt telefonen. Det hade jag. Dessutom hade jag kontrollerat att det var senaste versionen av programvaran, diskuterat problemet på Apples supportforum, rengjort hörlursuttaget, avinstallerat samtliga program och testat att byta till andra hörlurar. Det imponerade inte på Telia-killen. Det är säkert mjukvarufel. Testa att installera om och kom tillbaka om en månad om det fortfarande krånglar. Och är det inte det så behöver du nya hörlurar, det kan vara glapp i de gamla.
Så igår gick jag in hos Telia igen eftersom felet kvarstår. Killen med rufset känner inte igen mig.
- Sexhundrasjutton!
Det är mitt nummer ser jag på den skrynkliga lappen jag håller i handen. Jag går fram till kassan.
- Tjena, jag har problem med min iPhone. Ljudet höjs automatiskt till max, säger jag.
- Det är mjukvarufel. Testa att installera om den, säger rufset.
- Ja, fast det har jag gjort. På din inrådan.
- Okej. Då behöver du nya hörlurar. De är här borta ...
- De här är mindre än en månad gamla. Det har inte hjälpt att byta.
Vid det här laget suckar killen och inser att jag inte ger mig. Jag får lämna in telefonen på service. Det går ju på garantin, säger han. Så bra.
- Den är antagligen inte tillbaka förrän i början av februari, säger Telia-killen som i min hjärna har omvandlats till någon elak tysk führer som alltid ska ha rätt.
- Men du kan få en telefon i utbyte, säger han uppmuntrande.
När utbytestelefonen visar sig vara en Sony Ericsson T200 från förra årtusendet blir jag trött på riktigt.
- Har du inga iPhones hemma?
- Jo, fast bara värstingmodellerna. 3GS med 32 GB. Och de kan vi inte låna ut, de är ju sprillans nya.
Jag vet inte om det är för att jag gillar iPhone så mycket eller om jag stör mig på killen. Men jag halar upp mitt MasterCard och betalar 6500:- för en ny telefon med extra allt. Det känns helt fel att ge pengar till en organisation som uppenbarligen skiter i mig som kund, men det är den snabbaste och smidigaste lösningen just nu.
- Förresten. Du vet om att garantin inte gäller va? Den gick ut i förrgår, häver blondrufsminiHitler ur sig.
- Ja, det var ju synd att jag inte skickade in den på service förra gången jag var här, säger jag menande.
- Mmm ... lite klumpigt av dig, säger Telia-killen. Tänk på det nästa gång!
Han plockar ned min telefon i en liten rosa kasse med Telia-logga på och ropar på nästa kund. Sexhundraarton!
På väg ut ur affären ser jag en stor reklamskylt som utlovar gratis Spotify till alla som köper en iPhone. Det erbjudandet verkar Telia-killen inte ha kommit ihåg att ge mig.
Vi får hoppas att jag hamnar hos en annan medarbetare nästa gång.
