Kunder som inte vill betala för sig

Företaget håller på att växa, vi får fler och fler kunder och därmed uppstår även en del incidenter. På senaste tiden har vi haft två fall av kunder som inte vill eller kan betala för det de har beställt.

I det första fallet handlar det helt enkelt om brist på pengar. Vi tar ofta hälften betalt i förskott när det är avgränsade projekt, och så även i det här fallet, men vi märkte att när det närmade sig slutleverans hade kunden fler och fler saker som skulle ändras. Antagligen var det mest för att projektet skulle dra ut på tiden, och när vi i februari var helt klara förklarade han att vi inte skulle få några pengar förrän i april.

Visst, sa vi. Det är okej. Ibland kan det vara tufft med ekonomin, och just nu såg det bra ut på vårt bankkonto. Men sedan beställde han fler saker, utan att ha betalt klart det vi tidigare gjort. I det läget sade vi nej och hänvisade till att betalningen måste inkomma först. Kunden blir irriterad, men vi står på oss. Betalningen har ännu inte inkommit.

I det andra fallet har vi en kund som i förhand frågar hur lång tid vi tror att projektet ska ta och vad vår timtaxa är. Vi tar 700 kr i timmen, och vi gissade att projektet skulle hamna på omkring 30 timmar. Så långt allt bra. Däremot visade sig det att applikationen vi skulle arbeta med var helt odokumenterad, och de tidigare utvecklarna hade hittat på skumma lösningar lite överallt vilket gjorde att det hela tog drygt 40 timmar istället. Kunden var väl inte helt nöjd, men förstod situationen och betalade eftersom det var löpande räkning. Efter några veckor hittade kunden ett par buggar och ville nu att vi skulle fixa dem gratis.

För mig låter det konstigt. Antingen väljer man som kund fastpris och får då en färdig applikation inklusive buggar i priset, eller så kör man timtaxa och betalar för den tid det tar att färdigställa allt.

Eller vad säger ni? Hur löser du liknande problem? Bör buggfixning ingå i timtaxan?

Växjö - Visby tur och retur

Helgen har varit fantastisk. En vän från universitetstiden har tagit flygcertifikat och för att komma iväg lite från vardagslunket bestämde vi oss för att åka iväg en sväng. Känslan att flyga i ett litet enmotorigt plan är fantastisk. Det är skillnad på att sitta i en jumbojet och försöka skymta molnen genom ett pyttefönster bakom en tjock gubbe i andra klass jämfört med att sitta i cockpit med enorm utsikt åt tre väderstreck. Det var en lyxig känsla att landa på Visby flygplats efter en och en halv timme i luften och kunna gå direkt till utgången utan att behöva vänta på bagage.

På något vänster hade vi lyckats boka in oss på ett helt nyöppnat hotell som egentligen inte accepterade gäster än, och utsikten från balkongen var storslagen. Lördagen spenderade vi innanför ringmuren i Visby där vi gick fram och tillbaka bland fik, butiker och politikertal i Almedalen. Nu har vi precis landat i Växjö och vilar ut efter en händelserik helg. Imorgon blir det golf på Alvesta GK med ett tiotal vänner. Det är ett tufft jobb, men någon måste ju göra det.

En månad med Toyota Prius

Nu har jag kört Toyota Prius 2010 i snart en månad. För att gå rakt på sak är det en fantastisk bil på flera sätt. För det första känns andas den silverfärgade skapelsen hi-tech i stort sett rakt igenom. Den är helt nyckelfri och känner av när man befinner sig i närheten, så det räcker att glida fram till bilen med nyckeln i väskan eller fickan så låser dörren snällt upp sig. Växelspaken till automatlådan som sitter i den futuristiska mittkonsolen har en praktisk bromsväxel som laddar upp det inbyggda batteriet när man vill bromsa in mjukt.

Sikten är bra, även om det tar ett tag att vänja sig vid den tvådelade bakrutan. Jag valde att sätta backsensor på bilen, vilket alltid känns extra tryggt vid backning med denna för mig ganska stora bil.

Bensinförbrukningen är låg, jag snittar på ungefär 0,5 l/mil, och då är min körning minst sagt blandad med både stadskörning och långfärder. Efter ett tag lär man sig vad som gör att bilen drar mycket bensin eftersom Toyota har slängt in lite diagram som visar hur mycket av batteriet som används, och när man går ur det så kallade Eco-mode och därmed kör omiljövänligt. En liten lampa visar aktuell hastighet direkt på vindrutan om man vill, det är en trevlig touch.

Jag irriterar mig dock på biltillverkarnas snålhet i att inkludera saker. En sådan självklarhet som golvmattor fanns inte med som standard ens i businesspaketet, utan det får man köpa till.

Den medföljande lösningen för telefon fungerar riktigt bra. Första gången du sätter dig i bilen kopplar du ihop din telefon (i mitt fall en iPhone) via blåtand med Priusens högtalarsystem. Sedan kan du ta emot och ringa samtal direkt i bilen. Det kopplar om automatiskt även för pågående samtal så fort du sätter igång bilen. Via AUX-ingången kan du dessutom använda din iPod eller iPhone för att spela upp musik.

Under långfärder är bilen ganska behaglig att åka i, även om sätena kan kännas lite för hårda efter en stunds åkning. Det är gott om utrymme både i fram- och baksätet. Jag gillar bagaget också, där man kan fälla båda baksätena och få mycket stort lastutrymme jämfört med vad jag är van vid.

När batteriet är tillräckligt laddat kan bilen gå enbart på el om du är lätt på gasen. Dock går motorn in ganska tidigt om du har klimatanläggningen igång eller gasar på lite för ivrigt. Men det räcker å andra sidan med en lätt nedförslutning för att bilen ska gå på enbart el även i hastigheter uppåt 90 km/h.

Så hittills är jag ganska nöjd.