Släpp jobbet för att orka mer

Det låter säkert helt naturligt för många, men för oss på-gränsen-till-workaholics är det svårt att ta in det faktum att man hinner med mer på jobbet om man bara vågar släppa det ibland.

Varje dag kommer hjärnan eller kroppen till en punkt där produktiviteten sjunker så lågt att det är dags att sluta. Jag och många andra känner inte av den gränsen, eller är i alla fall inte så uppmärksamma på den. Grundtanken är att lite mer jobb idag måste vara bättre än inget mer jobb idag.

Problemet är att det är fel. Det är typiska tankar som leder till utbrändhet och stressrelaterade sjukdomar. Man blir ju aldrig klar. Lite mer jobb en dag när du nått din gräns innebär med stor sannolikhet sämre produktivitet dagen efter. Varje dag tror du att du är duktig som kämpar hela vägen in i kaklet, när du egentligen bara sänker din arbetsförmåga samtidigt som du missar värdefull tid med familj och vänner.

Själv har jag testat att lösa det på många sätt, men att använda fasta arbetstider, våga delegera och inse att det finns viktigare saker än jobb har hjälpt mig mest.

Upplevelsen av att både ha mer fritid och att hinna med mer på jobbet är magisk.

Middag på slottet

I fredags hamnade vi på Teleborgs slott och avnjöt en riktigt god middag i goda vänners sällskap. Fler borde upptäcka denna pärla, för trots att det var fredagskväll hade bara ett tiotal personer hittat dit.

Vi konstaterade under kvällen att de två som inte tagit examen hade högst lön i gruppen. Så det där med att utbildning ger hög lön är inte alltid sant.

Ibland blir det fel. Men säg som det är.

Vi är ju bara människor. Det är troligare att du gör fel någon gång under dagen än att allt går som det ska.

Jag har tidigare skrivit om att det är viktigt att kommunicera med sina kunder. Som arbetsgivare har jag insett att det är viktigt att mina anställa kommunicerar med mig. Jag försöker få dem att förstå att jag blir mycket gladare om jag får höra att de inte hinner med att göra något i tid än att de inte säger något alls. När folk inte säger något alls blir jag frustrerad.

Det har slagit igenom hos de flesta. De rapporterar mycket bättre nu överlag, vilket underlättar min vardag. Men vi har naturligtvis en del kvar att jobba på när det gäller kommunikationen. Egentligen borde det vara enkelt, men jag tror att många är rädda för att visa att de gjort fel och därför inte vågar säga något alls. Naturligtvis ligger det ansvaret på mig som chef att se till att vi har en såpass god stämning att alla vågar säga som det är.

En mycket roligare sak är att jag och Johanna hälsade på min bonussyster Emelie och hennes Erik förra helgen. De är ett så skönt par, och med sin dotter Carla och ett fantastiskt nyrenoverat kök är livet just nu helt underbart för dem. Det är de verkligen värda, alla tre. Tidigare på dagen hade vi spenderat en heldag på superbilligt spa i Malmö. Den affärsidén ska jag skriva om senare.

För övrigt var jag och Johanna i stugan i helgen och såg till att den är redo inför vintern. Gräset klipptes en sista gång (det har ju envisats med att fortsätta växa långt in i november) och värmen ställdes ner, samtidigt som vi plockade hem mat och värdesaker. Det är fint att man har en bror som bor i närheten och tittar till den ibland.

Semester 2011

Yeah, det är första gången på riktigt länge där jag har en semester utan att dagligen kolla till hur det går för företaget. Även om det ringer i telefonen då och då så klarar mina medarbetare det mesta utan att blanda in mig alls. Det känns som ett stort och bra steg.

Nu dyker andra problem upp som jag aldrig brottats med tidigare. Saker som budget och likviditetskalkyler har jag aldrig behövt bry mig om tidigare. Jag menar, om det inte funnits pengar på kontot har jag bara kunnat vänta med att ta ut lön tills det löst sig. När man har anställda är det inte riktigt lika lätt, vilket har medfört att vi har fått jaga in pengar från några kunder. Tidigare har jag varit ganska slö med det där, vilket har medfört att en del fakturor legat obetalda lääänge men nu sköter vår nya ekonomibyrån det åt mig och påminner kunder som glömmer att betala. Det funkar bra, och de flesta verkar förstå att vi behöver få in våra pengar.

Jag fyllde ju 30 i våras, och i maj hade jag och Johanna varit tillsammans i 10 år. Det, tillsammans med Johannas födelsedag, firade vi i vår stuga utanför Karlshamn i Blekinge. Det var en skön dag i solen, trots att prognosen var hällregn. Tack för alla fina presenter, och framför allt tack för att ni kom!

För er som undrar: Jag har semester resten av juli, sedan är det full fart igen.

Mycket snö men ingen ficklampa

Martin var här och hälsade på över nyår. Då passade vi även på att gräva ut vår lilla sommarbil ur en snödriva. Det tog en bra stund, och batteriet var helt dött. Paljon lunta mutta ei taskulamppua, som Dynamit-Harry skulle sagt. Men med med hjälp av en gammal Volvo 740 lyckades vi starta bilen på första försöket, och efter en vända till Alvesta för att ladda batteriet och äta pizza mår den ganska fint igen.

Jag gillar faktiskt rejäla vintrar. Hellre snö än slask, men hellre sommar än vinter.

Växjö - Visby tur och retur

Helgen har varit fantastisk. En vän från universitetstiden har tagit flygcertifikat och för att komma iväg lite från vardagslunket bestämde vi oss för att åka iväg en sväng. Känslan att flyga i ett litet enmotorigt plan är fantastisk. Det är skillnad på att sitta i en jumbojet och försöka skymta molnen genom ett pyttefönster bakom en tjock gubbe i andra klass jämfört med att sitta i cockpit med enorm utsikt åt tre väderstreck. Det var en lyxig känsla att landa på Visby flygplats efter en och en halv timme i luften och kunna gå direkt till utgången utan att behöva vänta på bagage.

På något vänster hade vi lyckats boka in oss på ett helt nyöppnat hotell som egentligen inte accepterade gäster än, och utsikten från balkongen var storslagen. Lördagen spenderade vi innanför ringmuren i Visby där vi gick fram och tillbaka bland fik, butiker och politikertal i Almedalen. Nu har vi precis landat i Växjö och vilar ut efter en händelserik helg. Imorgon blir det golf på Alvesta GK med ett tiotal vänner. Det är ett tufft jobb, men någon måste ju göra det.

Tack (2009 edition)

Det finns människor i min närhet som förtjänar ett stort tack för sina insatser under året. Några av dem är listade här utan någon speciell inbördes ordning.

Johanna
Min fästmö har jobbat hårt som lärare hela året. Med stökiga elever, tidiga morgnar och två timmars pendling förtjänar hon en tapperhetsmedalj. Att hon dessutom orkar med att vara trevlig mot mig när hon kommer hem är fenomenalt. Vi har haft ännu ett underbart år tillsammans och ser fram emot 2010 där vi antagligen kommer spendera stora delar av sommaren i den nyinköpta stugan. Tack för att du vill dela ditt liv med mig, Johanna.

Jonas Arnklint
Det känns som om vi känt varandra ett tag, men vi träffades faktiskt för första gången i januari 2009. Sedan dess har vi hunnit med att producera omkring 20 avsnitt av webbradion, handskats med diverse webbprojekt och skapat Mikrobutik.se. Jonas är en klippa som håller vad han lovar och oftast har riktigt goda idéer. Tack för att du vill jobba ihop med mig, Jonas.

Martin Brantgärde
Har trots bättre vetande ännu inte lämnat Gislaved. Hattrick-konversationerna, golfrundorna och den ständiga verbala utmaningen håller mig i mental form. Tack för att du alltid ställer upp när du behövs, Martin.

Golfpolarna
Stefan, Johan, Jakob, Jennie, Pär, Jonas m.fl. Vissa av er träffar jag i stort sett bara under golfsäsongen, men jag trivs enormt bra i ert sällskap. Tack till alla som skänkt mig glädje med en tokslice out of bounds på Glasrikets etta, eller med lyckan över ett toppat bunkerslag som ändå råkar gå i hål.

Bröderna
Jag gillar mina bröder, Tobias och Albin. De är ganska olika som människor, även om båda ofta lyckas hitta på knasigheter, men vi har alltid kul när vi träffas. Julen hade inte blivit densamma utan er.

Ruby
Vår inneboende vän hade det jobbigt under våren. Trots att Tobbe och Sarah tog hand om henne efter bästa förmåga medan vi var utomlands fixade hon inte riktigt den rejäla sjukdom hon drog på sig. I maj 2009, efter ett tags intensivt medicinerande fick hon till slut hälsa på sin syster Sakura i körsbärsdalen. Ruby var heltokig och mycket tam. Tack för att du var med oss en stund, Ruby.

Mia och Christian
Nyblivna småbarnsföräldrarna har sett ofantligt trötta ut hela hösten på grund av ovanligt lite sömn, men är ändå lätta att umgås med. Vi spenderade våren i Japan tillsammans och den resan kommer jag aldrig att glömma. Tack för att ni tog med oss dit, Mia och Christian.

Mamma & Pappa med familjer
Som varje stor idrottsman vill jag tacka mor och far. Mamma har blivit mer och mer IT-människa sedan hon skaffade sin netbook och det är kul att pratas vid över Skype. Pappa har hjälpt till med att fixa el i stugan och har ställt upp som styrelsemedlem i webbyrån Standout AB. Tack för att ni tar er tid att komma förbi ibland även om ni båda bor långt bort från Växjö.

Naturligtvis finns det fler som förtjänar ett tack, men alla fick inte plats på bloggen just den här gången. Nu är det dags att börja fila på nyårslöftena. Vi hörs i januari!

Midsommar och sån't

Okej jag vet, att rapportera nästan en vecka efter midsommar är lite segt. Dålig fart i bloggen betyder oftast full fart i verkliga livet, vilket kan vara både bra och dåligt.

Jag har provat mitt livs första akupunktur efter problem med spänningar i nacke och axlar. Upplevelsen var intressant, man fick en slags träningsvärk ett par dagar efteråt och det kändes verkligen hur de superstela musklerna släpptes loss. Vi som sitter mycket framför datorn kan behöva lite behandlingar ibland. Själva behandlingen gör inte speciellt ont heller, det är mest lite obehagligt att känna sina muskler rycka utan att man styr det själv.

Bokföringen som jag skrev om tidigare är nu inlämnad till Deloitte efter en dryg veckas sifferinmatning. Jag betalar mina fakturor och samlar ihop alla papper en gång i månaden. Sedan fixar de resten helt enkelt. Varför har jag inte gjort det här tidigare? Det kommer att spara massor av tid och dessutom lär jag ha bättre koll på ekonomin.

Midsommaren spenderades i Hällevik hemma hos Amanda och Mattias. Jag lyckades antagligen övertyga Mattias om att skaffa en iPhone efter att ha demonstrerat ett tiotal program som alla imponerade stort. Det fina vädret gjorde att det kändes som sommaren äntligen kommit hit. Det blev några bilder från helgen också.

I helgen ska Johanna spela sitt livs första golftävling. Detta gör hon i lag med mig i Maratongolfen som spelas på både Alvesta och Glasriket under samma dag. Trötta fötter lär det finnas gott om.

Hockey, golf och födelsedag

De senaste dagarna har jag träffat mycket folk och passat på att vara lite social efter att ha grottat in sig framför datorn i några veckor.
Det började i fredags med att Pär hörde av sig och hade fixat biljetter till Växjö-Rögle i kvalserien till Elitserien. Så fredagkvällen gick åt till att heja i isladan.

I går tittade mamma förbi och gratulerade på födelsedagen en dag i förskott med blommor och inslagen morgonrock. Vi firade Idag har jag redan hunnit med några stela svingar i Växjös innegolfanläggning.

Om någon timme dyker Johnny och Jeanette upp på besök. Men nu är det slutspelshockey på TV:n kombinerat med en spännande Hattrick-match som gäller.

Nästa vecka påbörjar jag utmaningen att delegera alla projekt och uppgifter inför min tre veckor långa japan-resa.

Ute på hal is

Det är skumt. Nutidens arbete innebär för många att kroppen knappt används alls. På fritiden får man däremot låta kroppen arbeta. Jag har passat på att ta ut många lediga dagar i samband med jul och nyår. Därmed har jag hunnit med att ge kroppen lite välbehövd träning. Exempelvis har jag rejäl träningsvärk i armar och axlar efter boxningsmatcher mot bland annat Martin på Nintendo Wii. Smart att bygga in träningsmomentet i ett TV-spel. Att gå på gym är ju så tråkigt. Idag var det dags för skridskoåkning på Växjösjön. Mia och Christian gjorde oss sällskap. Efter några vändor fram och tillbaka över sjön blev det fika med varm choklad. Senare urartade alltihop i ett minisnöbollskrig. Johanna är rätt nöjd. Mia och Christian är fikaproffs. På måndag börjar kunderna att ringa igen. Jag tänkte sticka en vända till jobbet redan på söndag och ordna upp det jag vet att de kommer att höra av sig om.

Bond & stelbenta SF

I söndags var jag, Johanna och ett gäng med kompisar på bio. Vi såg den senaste Bond-filmen, Quantum of Solace. Filmen var en typisk Bond-film med explosioner, tekniska prylar och bondbrudar. På det planet blev vi inte missnöjda. Men det finns företag som inte riktigt förstår hur omvärlden fungerar. När ett par hundra människor som betalat 100 spänn för att se filmen precis har bänkat sig börjar SF hytta med sitt stora pekfinger. De kör upp en stor svart skärm med vit text. Där står det om hur hemska de tror att vi som biobesökare är. Pirater! Vi får absolut inte på några villkor får kopiera filmen, och att folk som piratkopierar är orsaken till att folket på bion inte kommer att få jobba kvar där längre. Har SFs ledning över huvud taget funderat över vad det här ger för konsekvenser? Eller ska de fortsätta med fler galna beslut? Här får ni lite hjälp på traven med reflektioner som vanliga människor har.

• Folk som uppenbarligen bidrar till SF-personalens löner känner sig påhoppade. Stämingen i salongen sjunker. Det kan inte vara bra för SF. Visa en trailer för en bra film istället så kommer jag kanske tillbaka nästa gång.
• Det är ingen som vill se en film som är inspelad i en biosalong, allra minst om salongen är full av människor som tuggar chips och snörvlar.
• Om någon skulle ha bemödat sig att ta med utrustning för att kopiera filmen, köpt en biljett och tagit sig till föreställningen skulle då det där meddelandet stoppa piraten i fråga?

Jag tror att piratkopiering av filmer existerar mest för att det är den smidigaste lösningen som finns för de flesta. Ge mig ett Spotify för filmer nu så betalar jag gladeligen för att kunna kika på filmerna hemma istället.

Lugn helg?

Jag och Johanna har varit fullbokade i stort sett varje helg sedan i maj, så den här helgen tänkte vi bara ta det lugnt och träffa varandra för en gångs skull. Det gick inte så värst bra; både min och Johannas mamma bestämde sig för att hälsa på i helgen. Trevliga besök, men vi får se till att ta få tid för varandra i morgon istället. Mamma var på väg till Tobias som brukar fylla år i början av oktober. Presenten blev ett trådlöst tangentbord till hans Mac mini, jag hoppas att det blir snyggt på soffbordet. Vi gick och såg Wall-E med Christian och Mia. Trevlig film, men det är skumt att höja medelåldern i en biosalong när man själv inte ens fyllt 30. Den lilla roboten kändes som en digital motsvarighet till Mister Bean, båda kommunicerar med små glada tillrop och får folk att skratta genom att sätta sig i knasiga situationer. Jag har fått många kommentarer på VilkenTid.se. Ett av de bästa förslagen var att lägga till en tid i iCal (eller Outlook) med automatik när tiden är bokad. Det har jag fixat nu, men jag har inte möjlighet att testa det på Windows just nu. Så ni som kör med Outlook eller något annat kalenderprogram får gärna testa. Det funkar fint på min MacBook Pro i alla fall.

Bakom varje hög av sand finns guld för den som letar

- Den där är ute. Helt borta. Slå en ny. Orden kommer ut någonstans ur det tjocka skägget på mannen som pratar bred göteborgska. Ur mungipan hänger en pipa, och med den lilla gubbkepsen ovanpå på det grånande håret känns det som han verkligen passar in i miljön. Omgivningarna består av gräs så långt ögat kan nå, långsträckta fairways kantade av djupa skräckinjagande sandbunkrar. Jag brukar inte bli nervös, men nu var det tydligen dags. Martin påverkas tydligen också av stundens allvar och slår ut sin boll till höger. Först på försök nummer tre lyckas jag få iväg ett vettigt slag. Direkt hummar skäggmannen något ohörbart och åker iväg med sin lilla eldrivna golfbil för att leta efter våra bollar. När jag kommer fram till platsen där min första boll damp ned pekar han på bollen som snällt lagt sig tre meter innanför banans gräns och säger triumferande: - Japp, den klarade sig. Det såg man direkt. För en kort stund tror jag att vi ska få dras med honom hela rundan, men när jag slagit fram en järnnia i den jättelika bunkern till höger nickar han nöjt och åker tillbaka till första tee för att hjälpa nästa gäng ut på banan. Vi spelar tack vare Martins goda kontakter på en av Sveriges bästa golfbanor, Sand Golf Club, och den gör verkligen skäl för namnet. Det är sandbunkrar överallt. En av dem slukar min golfboll, en annan är mer än 100 meter lång och en tredje är så djup att jag inte ens ser reslige Martin när han går ner i den för att slå upp sin boll. Greenerna är toksnabba och en nedförsputt rullar lätt av green. Ibland blir jag till och med lite orolig för att min markeringsknapp ska glida av green. När vi närmar oss 18:e hålet känns det som vi har spelat ett stort mästerskap eller utfört någon stor bragd, och jag förväntar mig nästan att folk ska stå utmed det böljande avslutningshålet för att applådera vår insats. Det gör de inte, det är bara vi där. Men vi har gjort det. Vi har spelat Sand och överlevde.

Lysande!

Tobias hälsade på i helgen och lyckades äntligen vinna ett parti Settlers of Catan till sin stora förtjusning. Han råkade också spöa mig i golf, så jag var ordentligt laddad när det blev söndag och var dags för riktig golftävling på Alvesta GK. Jag och Martin hamnade i samma boll eftersom Martin ljög ihop en historia om att han hade mikrofobi(?) och inte kunde spela i andra människors sällskap. Spelet gick helt okej, trots en kvadruppelbogey på femman så ramlade jag in på 74 slag netto. Det räckte till en tredjeplats i B-klassen. Jag blev därmed stolt ägare till en lampa som släpades hem till Johanna. Den får stå i köket i minst en vecka, så jag är nöjd. Uppdatering: Jacob kom ju till och med i tidningen.

Ante och Hannas bröllop

Inom vissa arter är det vanligt att honan äter upp hannen omedelbart efter avslutad parning. Vi var på bröllop i helgen. Du kan ta det som ett ålderstecken om du vill, för när vännerna börjar skaffa små kopior av sig själva och utväxla ringar i stora vita byggnader betyder det oftast att du själv håller på att närma dig trettio. Ante är en gammal vän som jag inte träffar så värst ofta, men våra intressen för musik, programmering, ord och whiskeysorter medför att vi borde ses mycket oftare. Hans trevliga fru Hanna är inte heller svår att umgås med. Bröllopet hölls i Grebbestad, en mysig liten fiskeby med många norrmän, dyr mat och god fisk. Det ligger inte helt nästgårds från Växjö, vilket gör att vi nu är helt slut efter över 12 timmars körning i helgen. Men det var det värt! På vägen dit råkade vi ut för en liten incident. Jag är inbiten prylgalning och hade införskaffat en GPS till bilen för att säkert hitta fram. Men fem mil ifrån tänkt destination deklarerar skiten att vi är framme. Efter en kort konsultation med brudgummen och bruden över telefon kom vi fram till att så inte alls var fallet. Det slutade dock lyckligt när vi helt manuellt hittade rätt de sista kilometrarna. Med uppdaterade kartor hade det antagligen gått betydligt bättre.

Nya klubbor: Srixon I-701

Jag har satsat en del på golfen i år, och är snart uppe i 40 spelade rundor. Det började bli dags för nya klubbor, så jag passade på att shoppa från USA nu när dollarn är låg. Det blev ett helset Srixon I-701 med stiff-skaft. Första rundan spelade jag idag med Stefan. Ösregn och mörker till trots blev det 37 poäng och sänkning, så klubborna får med beröm godkänt.

Mackmyra

Mia har förstått det där med vad jag gillar. Efter att ha bjudit på en utsökt middag plockar hon fram en Mackmyra - första utgåvan. Det tackar vi för. Whiskyn var över förväntan, måste jag säga. Framför allt var det roligt att prova en svensk whisky. I övrigt var det Christians kväll. Han dominerade totalt i Settlers of Catan, och avslutade kvällen med att anta min armhävningsutmaning och klarade första dagens övningar utan att knorra allt för mycket. Grattis till träningsvärken imorgon!

Per gör sin första runda

I söndags var det dags att ta ut Per på sin första golfrunda på riktig bana. Rockatorps GK är en pay and play-bana en bit utanför Växjö där glada nybörjare blandas med svärande wannabe-proffs. Eftersom jag köpte in ett dyrt paraply slutade det naturligtvis att regna. Per är faktiskt lovande som golfare och slog en hel del fenomenala slag. Tyvärr kombinerades de allt för ofta med slag av katastrofal karaktär, men så är det när man är nybörjare. Stefan var också med och hade dessutom tagit med sig en caddie, men han fick ändå stryk av högertecknad. Det kan bero på att han var mer intresserad av caddien än av spelet. Vi gjorde båda vårt bästa för att instruera Per, så vi får hoppas att han inte har lärt sig allt för mycket dumheter av oss. Utslaget på hål 8 görs i en kohage Per gör sitt inspel på hål 9.

Årets första dopp

I går var vi på kombinerad shopping- och badresa. Tanken var egentligen att vi skulle till Halmstad, men ett tjockt molntäcke utmed kusten fick oss att åka inåt landet istället. Det är billigt på Lager 157 i Gällstad, i alla fall om man jämför med andra klädbutiker. Trots detta spräcktes klädbudgeten en aning, men vi fick å andra sidan massor för pengarna. Så om jag ser ovanligt snygg ut de närmsta dagarna vet ni varför. På hemvägen passade vi dessutom på att ta ett dopp i sjön vid sommarstugan en bit utanför Gislaved. Vädret var perfekt och jag tror att alla lyckades doppa sig utom Christian som behöll sin badkrukestatus med bravur. Jobbtelefonen är härmed inställd på semester fram till den 4:e augusti. Jag har en hel del att göra ändå, men det kan vara skönt att officiellt vara på semester ett tag.

Golfbollstestet för logotyper

En logotype ska vara så enkel att den fungerar bra att trycka på en golfboll. Jag har hört det tidigare av en vän till mig som jobbar som grafisk formgivare, och det är fler som håller med.
Om den inte fungerar att trycka på en golfboll är den för komplicerad. Det måste ju testas, tänkte jag, och beställde några dussin bollar med firmans logga på. Och visst fungerar det på vår enkla logga. Bollarna går dessutom fantastiskt rakt ut i skogen. Jag har delat ut några stycken till golfande kunder, och det verkar uppskattas mycket.

De flesta av mina kunder verkar ha gått på semester den här veckan, så idag var det lugnt på jobbet. De ska väl slå bort golfbollarna de fick, antar jag. Midsommarhelgen spenderades här i Växjö i goda vänners lag. Det är skönt med en helg där man är ledig hela fredagen. Söndagen känns som en bonusdag på något sätt.

Förresten, om du inte har märkt det själv så har Per kommit igång med bloggandet igen, vilket är välkommet för oss som gillar att läsa hans skriverier.