Växjö - Visby tur och retur

Helgen har varit fantastisk. En vän från universitetstiden har tagit flygcertifikat och för att komma iväg lite från vardagslunket bestämde vi oss för att åka iväg en sväng. Känslan att flyga i ett litet enmotorigt plan är fantastisk. Det är skillnad på att sitta i en jumbojet och försöka skymta molnen genom ett pyttefönster bakom en tjock gubbe i andra klass jämfört med att sitta i cockpit med enorm utsikt åt tre väderstreck. Det var en lyxig känsla att landa på Visby flygplats efter en och en halv timme i luften och kunna gå direkt till utgången utan att behöva vänta på bagage.

På något vänster hade vi lyckats boka in oss på ett helt nyöppnat hotell som egentligen inte accepterade gäster än, och utsikten från balkongen var storslagen. Lördagen spenderade vi innanför ringmuren i Visby där vi gick fram och tillbaka bland fik, butiker och politikertal i Almedalen. Nu har vi precis landat i Växjö och vilar ut efter en händelserik helg. Imorgon blir det golf på Alvesta GK med ett tiotal vänner. Det är ett tufft jobb, men någon måste ju göra det.

SJ, SJ, gamle vän

Jag vill tycka om SJ. Men det går tyvärr inte. Jag har väl gjort ett trettiotal tågresor det senaste året, och i stort sett alla har det varit något fel på.

Jag skulle kunna prata om att biljettpriserna, där en resa kan kosta 275 kronor i första klass men 1894 kr i andra klass, är helt obegripliga. Jag skulle kunna prata om deras webbplats som trots oändliga uppdateringar fortfarande är så svåranvänd att jag som webbproffs tvekar inför att göra en beställning. Men det gör jag inte. Istället ska jag berätta om min resupplevelse från igår.

Det började med bokningen. Jag skulle på ett möte i Stockholm och visste inte riktigt hur länge det skulle vara. Därför valde jag att ha en ombokningsbar biljett på vägen hem. Det kostade 95 spänn extra, men det kan det väl vara värt. Sedan fick jag veta att för att kunna använda min biljett om jag skulle vilja åka måste jag skriva ut den. Och för att skriva ut den måste man checka in sin plats, och då går det inte att boka om resan längre. Smart. Jag betalar alltså för en produkt jag aldrig kan använda, om jag inte råkar ha tillgång till en skrivare precis innan jag ska åka.

Nästa grej är att tåget (som det varit 29 gånger av 30) var försenat. SJ löste det med en ersättningsbuss som åkte 2 minuter före utsatt avgångstid för tåget, vilket ändå ledde till att vi fick vänta på de som kom precis i tid till tåget men efter avgångsbussens avfärd.

Sedan satt jag i två och en halv timme på x2000 där någon krängningshämmare eller stabilisator hade gått sönder. Det var inget farligt hävdade personalen. Det stämde säkert, men jag vet inte om kille som fick två muggar skållhet kaffe i knät, tre personer som kräktes och en stackars pensionär som nästan bröt benet på grund av de berg-och-dalbaneliknande krängningarna höll med.

Alla på tåget mådde rejält illa, och jag var rätt blek i ansiktet när jag dök upp på Stockholms centralstation.

Men mötet var fantastiskt bra. Mikrobutik.se, som jag och Jonas byggde upp under 24hbc, har gått vidare till Wyatt Media Groups final, så vi träffade en av deras medarbetare för att diskutera varför vi skulle vinna. Under samtalet kom vi på flera samarbetsmöjligheter och fick massor av idéer till vidareutveckling både av tjänsten och av våra företag.

Vi blev naturligtvis försenade även på hemresan, så jag fick vänta fyrtio minuter extra på perrongen i Alvesta, men förutom det gick det bra. Det gick snabbare för Jonas att ta sig hem till Umeå än för mig att åka till Växjö.

Men nästa gång blir det nog tyvärr flyget. Det går snabbare och är billigare. Jag skulle vilja vara miljövänlig, men det är inte alltid man lyckas fullt ut.

Inspirerande hemkomst

Efter tre härliga veckor med intressanta upplevelser i Japan är jag äntligen hemma i Sverige igen. Både jag och Johanna var helnöjda med resan, men det finns en tjusning i att sova i sin egen säng och äta en helt vanlig svensk frukost ibland. Tack till alla som hjälpte till medan vi var på resa, allt ifrån blomvattning och husdjursvaktande till att ta hand om besvärliga kunder.

Under hemresan lyssnade jag på en biografi av James Caan från Dragons' Den som var mycket inspirerande. Hans idéer om marknadsföring och försäljning borde varje människa som funderar på att starta eget lyssna på. Han berättar bland annat om hur han skapade rekryteringsfirman Alexander Mann och skapade en marknad som egentligen inte existerade förut. Ljudboken finns att köpa på iTunes Store.

Apropå det så börjar Draknästet, den svenska versionen av Dragons' Den, på torsdag i SVT1.

Kunderna har ringt hela dagen, så jag verkar ha att göra resten av våren också. Jag tänkte försöka jobba lite kortare dagar och istället vara mer effektiv. Vi får se hur det fungerar, idag blev det 7.30 till 17.

I Japan hittade jag förresten min absoluta favoritbutik med tanke på mina intressen. Bic Camera finns i de flesta större japanska städer och har en våning med Apple-prylar, en våning med golf-artiklar där Srixon och Callaway har ungefär halva utrymmet samt en våning med stort sortiment av Whisky-sorter från hela världen. Lyckan är gjord och plånboken tom.

Stängt för semester

Om du undrar hur läget med Japan-gänget är kan du ta en titt på Japanresan 2009, en liten temporär blogg som vi använder för att komma ihåg våra upplevelser. Bilderna finns även på Flickr.

Don't bunt. Aim out of the park.

Jag hade ett intressant samtal med webbstandard-experten Åke Järvklo för någon timme sedan. Jag intervjuade honom för ett kommande avsnitt av Webbradion. Normalt sett tar en intervju 20 minuter, men den här gången blev det nästan det dubbla eftersom jag ställde alldeles för många nyfikna frågor.

Mitt i alltihop kom Åke med ett förslag till en programidé till Webbradion. Idén var fantastisk och skulle antagligen väcka en del uppmärksamhet inom webbstandardvärlden, säkerligen med en del skriverier i pressen som följd. Jag verkade lite för tveksam medan jag funderade över idén, så Åke frågade ställde man eller mus-frågan. Fast på ett lite snällare sätt: han hänvisade mig till en skrivbordsbakgrund från Smashing Magazine.

Don't bunt.
Aim out of the ballpark.
Aim for the company of immortals.
- David Ogilvy

Och det gjorde han säkert helt rätt i. Det gäller ju att våga slå till bollen ordentligt, inte bara hålla fram slagträt och hoppas på det bästa. Risken är att man missar helt, men möjligheten att slå bollen ur stadion överväger.

De senaste veckorna har jag känt mig inspirerad, samtidigt som jag har haft alldeles för många intressanta kundprojekt på gång för att hinna reflektera. Satsningen på webbradion har inneburit att vi har fått kontakt med människor som vi aldrig annars hade fått för oss att ringa upp, och huvudet är fullt av idéer. Nu beger jag mig snart ut på en av de längsta resor jag någonsin varit på, så jag hoppas att få en del tid över både för upplevelse och reflektion den närmsta tiden. Jag tror att vi alla behöver ett break från vardagen lite då och då för att komma tillbaka och göra något ännu bättre.

Japanska missförstånd

Det är bara några veckor kvar till vår Japan-resa börjar. Idag kom Mia och Christian över för att planera och äta chokladmuffins. Tanken är att vi ska resa runt en hel del i Japan, och det vore skönt att ha ordnat en del av boendet i förväg. Således letade vi lite bland hotellutbudet, och Mia hittade till slut ett bra hotell i sin guidebok.

Hotellet heter Matsunoki. Guideboken hänvisade till matsunoki.com, men den webbplatsen fanns inte. Så vi provade matsunoki.jp. Visst har vi pluggat en del japanska, men det här var lite väl maffigt tyckte vi. Men vi förstod en del ord och konstaterade att de skrev om fina rum och nyrenoverade badrum. Christian skrev ned adressen i ett mail till en vän som pratar japanska, tanken var att han skulle kika på webbplatsen och hjälpa oss med eventuell rumsbokning.

Men jag kände på mig att något var konstigt, så jag laddade en Google-översättning av sidan. Som vi skrattade. Förutom att översättningen blev helknasig hade vi hamnat på en sida för en renoveringsfirma som bland annat renoverade badrum.

Den rätta sidan fanns på www.matunoki.com som av någon anledning saknade ett s.

Men snart är det dags ... vi är laddade inför resan!

24hbc: nu kör vi!

90 förväntansfulla och otroligt taggade webbentreprenörer med olika bakgrund stegade in i båten som skulle ta oss till Hasseludden. Vid ankomsten fick vi traska en stund genom de mörka skogarna upp på ett berg där hotell Yasuragi ligger. Stället är vackert och allting är japan-inspirerat. Det första som hände var att vi fick hoppa ur våra vanliga kläder och istället sätta på oss varsin japansk morgonrock och att par tofflor. Det följde dessutom med en liten påse för värdesaker. Samtliga webbnördar tolkade det genast som att det var ett fodral till deras iPhones. Det har flera gånger slagit mig att jag känner igen folk. Inte för att jag har träffat dem tidigare, utan för att jag har sett deras avatarer på nätet eller på deras bloggar. Jag träffade bland annat Jonathan Sulo på Binero vid den utsökta middagen. Jonathan är en trevlig prick som är lätt att prata med. Vi passade på att prova det japanska badet. Vi blev inte besvikna, det var verkligen en annorlunda upplevelse. Speciellt nöjda blev vi när vi hittade de varma källorna utomhus och badade varmt medan håret frös. Du kan följa eventet på svpt.nu/24hbc och live.24hourbusinesscamp.com. Där kommer folk att skriva när de har en stund över. Uppdatering: Smålandsposten skriver om 24 hour business camp

Jul i New York

Några av våra goda vänner har fått för sig att gifta sig i New York. Det betyder naturligtvis att vi har åkt dit för att hälsa på dem, gå på bröllop och se vad staden har att erbjuda och samtidigt få lite paus från den just nu ganska hektiska vardagen. Varken jag eller Johanna har tidigare varit i USA. Resan var lång med en mellanlandning i Paris. Men med stora fina flygplan, bra filmer och god mat på resan mådde vi ganska fint. Det första vi såg när vi landade i Newark var en Ikeabutik. Intressant att man kan flyga över halva jordklotet och ändå lyckas stöta på svenska butiker det första man gör. Newark ja. Det var kanske inte den bästa flygplatsen att landa på när man ska vidare till Long Island i New York. Med en skrynklig vägbeskrivning och två tunga resväskor försökte vi oss på att ta tåget in mot Penn Station. Det hade väl inte varit några problem om det inte var att det fanns två Penn Station, ett precis utanför Newarks flygplats och ett inne i New York. Glada i hågen över att resan gått kvickt hoppade vi av på den förstnämnda stationen. Det var mindre än vi hade trott, men vi skulle nog fixa det ändå. Det var fullt av skumma typer på stationen, så vi frågade den första polisen vi hittade om hur vi kom vidare till Long Island. Han tittade förvånat på oss och sa att vi var helt fel ute. Vi hade hamnat i ett område som våra amerikanska vänner själva inte vågade besöka på grund av den höga brottsligheten. Nästa tåg in till New York gick om 20 minuter, och några timmar senare hade vi lyckats ta oss ända fram till hotellet i Rockville Centre. Det firades med en gigantisk burgare på amerikanskt vis. Vi fick chansen att gå på NHL-hockey, och den möjligheten får man inte så många gånger i livet om man till vardags håller till i Småland. Matchen var mellan NY Rangers och Pittsburg Penguins. Handlingen var som hämtad ur en Amerikansk sportfilm: Rangers låg under med 0-2 efter halva matchen, men lyckades hämta upp underläget och vann efter straffar där svenskarna hade huvudrollerna med två straffmål och några fenomenala målvaktsräddningar. Bröllopet var också en intressant upplevelse. Själva vigselakten påminde mycket om svenska bröllop medan festen efteråt var en uppvisning av frosseri i stora mått. Det var fria drinkar under hela kvällen, och vi fick först plocka lite olika sorters smårätter, och efter en stund dök det upp stora fat med bland annat fisk, kött, sushi, lasagne och friterad kyckling. Vi åt så vi blev mätta, men amerikanarna låg alltid minst en tallrik före oss. Efter en stund dök brudgummen upp och undrade vad vi tyckte om cocktail-hour. Själva middagen - som bestod av sju rätter där av varje rätt motsvarade en normal svensk lunch - hade inte ens börjat än. Vi hann också med att besöka Times Square, se frihetsgudinnan, äta amerikansk skräpmat, imponeras av Macy's många genomarbetade skyltfönster, åka vilse i tunnelbanan och irritera taxichaufförer genom att vägra betala dricks för att de tar en från punkt A till punkt B. Det är för övrigt stor risk att tre taxibilar bromsar in framför dig om du höjer armen för att vinka till en kompis på Manhattan. Det var en intressant resa, och jag lyckades hålla ställningarna på jobbfronten trots en kraschad server och stora tidsskillnader. På hemvägen blev vi tre timmar försenade på grund av att vi missade anslutningsflyget med fem minuter. Nu ska jag försöka ta igen lite förlorad sömn. Mellanlandningen hemma hos Pappa i Malmö hjälpte tydligen inte riktigt.

Lita blint på teknik?

Jag hälsade på en kund utanför Ljungby idag. På vägen hem bestämde jag mig för att testa GPS:en och se om den hade några snabbare förslag på hemresa. Det gick inte så bra, trots nyligen uppdaterade kartor ... Ibland är det bra med GPS. Ibland hamnar man rejält fel. Nu är platsen för 24BC bestämd, och jag blev ännu mer sugen på att åka. Vi är nu uppe i 45 lag, plus 11 på väntelistan. Det verkar finnas utrymme för att anordna ett i södra delarna av Sverige också.

Kamikaze-tenta

Igår hade vi Mia och Christian på besök. Det blev god mat följt av massor av ost och kex. Men kvällens höjdpunkt var ändå att vi bestämde oss för att åka till Japan till våren. Sagt och gjort: vi bokade in varsin flygbiljett tur och retur till Japan. Vi blir borta i tre veckor och ska besöka allt ifrån sushirestauranger till svärdsmuseum. I morgon skriver jag Mid-term exam i japanska på Växjö universitet, och det är meningen att jag ska kunna konversera någotsånär väl lagom tills vi åker. Vi blev förresten besökta av ett gäng japanskor på förra lektionen. En av dem kunde inte sluta skratta när jag sa att jag gillar att äta japaner. Meningen var att säga att jag gillar att äta japansk mat, men det kan ju inte alltid bli rätt. Jag har hunnit med att operera ögonen. Linsen i högerögat är nu utbytt mot en syntetisk dito eftersom hela världen blev dimmig under sommaren. Gråstarr i min ålder är inte så vanligt, men jag lyckas tydligen med det mesta när det gäller synen. Nu ser jag bättre ut igen.

Träna japanska

Jag och Johanna har börjat läsa japanska vid universitetet eftersom vi tänkte åka till Japan nästa år. Det var längesedan jag pluggade språk, och jag är helt värdelös på att lära mig glosor genom att stirra på ett papper. Därför letade jag upp ProVoc, ett gratisprogram för att träna glosor. Det fanns till och med färdiga glosövningar för den övningsbok vi använder i kursen samt en widget för att snabbträna några glosor utan att ens öppna programmet. Nu blir jag bäst i klassen, förstås! Provocs webbplats

Ny mobil och fästmö på vift

Johanna har tagit några av sina lärarkollegor plus tre skolklasser med sig till Tyskland i en vecka. Hon lät trött när hon ringde för någon timme sedan. Det är ingen semester när man ska hand om en massa elever och försöka konversera på tyska. Speciellt inte när alla tror att hon kan språket och pratar tokfort bara för att hon har ett tyskklingande efternamn.

I går beställde jag en ny mobiltelefon. Jag funderade en stund på att ta en iPhone, men det kändes inte helt klockrent. Dels är jag ute efter något litet, och dels vill jag ha någon att klaga hos om det inte fungerar. Så det blev en silverfärgad W890i från SonyEricsson. Den är liten, snygg och har en kamera på 3,2 megapixlar. Än så länge är jag nöjd.

Emil och Sara tittade förbi igår. De tog med sig lite godis när de fick höra att jag var sjuk. Det hjälpte verkligen. Jag piggnade till på mindre än en kvart (från att ha somnat med näsan i datorn). Så idag var jag tillbaka på jobbet. Eftersom jag inte fick något gjort när jag var sjuk så ligger jag rätt långt efter med det mesta nu. Men det löser vi, som vanligt. Jag har plockat in två extra medarbetare under den kommande veckan bara för att hjälpa till att reda ut alla pågående projekt. Nu väntar jag bara på att aptiten ska komma tillbaka.

CeBIT 2008 - dag tre

En genomskinlig skärm i Mindjets monter

Efter gårdagens mångordiga inlägg tänkte jag i korta drag sammanfatta resan:

• Massor med teknikprylar
• Ont i fötterna, det var långt att gå
• Enormt stort mässområde, alla hade sett olika saker
• Det är skönt att komma till ett Scandic-hotell efter en lång dag
• Hittar du någon som arrangerar en CeBIT-resa så är det bättre att hoppa på något sådant än att åka själv. Det är lätt att gå vilse, svårt att fixa hotell på egen hand och roligare om man är många.
• Försök inte titta på allt, stanna på de ställen du tycker är intressanta.
• Fråga de andra i gruppen om de har hittat något kul, det är lätt att missa guldkornen bland alla montrar
• Prata med utställarna, de har nästan alltid något intressant att berätta och bra grejer att ge bort.
• Räkna med minst två dagar på mässan för att hinna få en hyfsad överblick.

Snajsiga bilar fanns det gott om på denna IT-mässa.


Tjejen gled omkring på en Segway och slapp därmed få ont i fötterna av allt promenerande. Smart drag.

Roger drömmer om att slippa dammsuga hemma. Här har han hittat en robotdammsugare som påstås fungera perfekt.

Ni som har lirat World of Warcraft känner väl igen er?

Jag som tyckte att vår 40-tummare var stor.

CeBIT 2008 - dag två

Ingången till hall 3 på CeBIT-mässan i Hannover

Kvällen igår blev sen, så att bara orka ta sig upp på morgonen var en pärs för flera medresenärer. Själv tyckte jag att det var helt okej att gå upp, men så fort man satte sig i bussen för att åka till Hannover blev man en aning segare. Vi bodde nästan en timmes bussväg från mässhallen. Det gör vi av två anledningar: för det första blir det fånigt dyrt att bo inne i Hannover, och för det andra finns det knappt några hotellrum att få tag i inne i Hannover, även om man är ute i god tid.

Vi gick in i hall tre och hamnade mitt bland ett gäng utställare som sysslade med web content management. En lyckträff för min del, men tyvärr var jag alldeles för förvirrad och förbluffad över mässans storlek för att riktigt förstå hur jag skulle bete mig. Vi stannade knappt en gång i första hallen eftersom det hela tiden var något ännu mer spännande lite längre fram.

Mässan var gigantisk. Den består av tjugosju hallar, där varje hall är stor som omkring fyra fotbollsplaner. Jag tyckte att det var för stort. På tre timmar hade vi avverkat sju hallar, och då hade vi inte kommit i närheten av att titta i alla montrar. Många av hallarna gick vi rakt igenom.

Men det fanns många häftiga prylar. Vi fick demonstrationer av nya programvaror, fick titta på SSD-diskar och MP3-spelare samt imponeras av skärmar som styrdes enbart med ögonrörelser. En sak som förvånade mig var att det var så många kvinnor som besökte mässan. Jag skulle tippa på att omkring 25 till 30 procent var kvinnor, och det får räknas som högt i vår bransch.

Vi såg en genomskinlig skärm som man kunde projicera bilder på bakifrån. Det var extremt snyggt och när ingen bild visades på skärmen syntes knappt själva skärmen. Vi fick demonstrationer av Mindjet Manager, ett program för att skapa mindmaps på datorn. Vi fick även titta på Projektplatsens plattform. Den verkar totalt overkill i jämförelse med exempelvis Basecamp, vi var i montern en halvtimme och hade ändå inte fått alla grejer förklarade för oss.

Efter ett tag fastnade vi i hallen med RFID-teknik. Där fanns varianter på RFID som kunde läsas av på femhundra meters håll. Vi fick också demonstrerat teknik för hur man skapar RFID-taggar och sätter dem på paket så att man kan spåra paketen.

Företaget Rittal bjöd på lunch och gav oss samtidigt en guidad tur av deras kylningsskåp för servrar. De utför kylningen direkt i skåpen istället för att kyla ned ett helt rum. Dessutom kan de återvinna spillvärmen som kommer ut på baksidan av skåpet och använda det för att exempelivs värma upp intilliggande rum. Att slippa vistas i iskalla serverrum blir kanske en avgörande säljfaktor för många tekniker, även om den ekonomiska biten med att man sparar energi antagligen säljer in det hela hos deras chefer.

Framåt eftermiddagen hamnade vi hos Netadmin, ett företag från Linköping där en i gruppen precis hade blivit anställd. Vi fick en demonstration av deras webbplattform för att beställa nättjänster som internetuppkoppling, telefoni och tv. Lite som comhem, fast för vilken peratör som helst. Med en halvmiljon i instrallations- och licenskostnad kanske det inte är något för vem som helst. Det var dock glädjande att de tittade på att gå över till Ruby on Rails som plattform för det hela. Idag körde man java, men utvecklingstakten var man inte nöjda med.

Vi fick även titta på ett gäng mobiltelefoner i Microsofts montrar. De körde Windows mobile och försäljaren erkände glatt att strategin var att kopiera iPhone. Telefonerna var sjukt svåranvända, man behövde gå igenom en utbilding på medföljande CD för att förstå upplägget. I sammanhanget kan nämnas att iPhone levereras helt utan manual.

På kvällen var det dags för en udda upplevelse i Münchenhalle. Vi serverades öl i literstora glas av storbystade tyska damer i ett rasande tempo. Folk dansade på borden. Den tyska orkestern spelade ompa-ompa-musik. De tillresta japanerna blev fulla efter ett halvt glas öl. Tvåhundra danskar sprang omkring med blinkande horn på huvudet. En tjej utförde alkotest för några euro och vi blev samtidigt serverade mängder med flottig mat. Kort sagt var det en lyckad kväll.


Jag lyckades på något sätt hamna mitt emellan de enda två tjejerna på resan.

Uppladdning inför CeBIT 2008

Jag har precis kommit fram till hotellet i Tyskland. Det är dags för CeBIT-mässa och då passade jag på att åka med. Den främsta anledningen är egentligen att knyta kontakter med de som åker med på resan, men det ger givetvis pluspoäng att få besöka den gigantiska CeBIT-mässan och ha några trevliga kvällar med folk inom IT-branschen.

Vi är 37 personer som åker buss ner, givetvis med trådlös uppkoppling under hela resan. Hotellets priser för bredband på rummet var egentligen hutlösa, men med tanke på hur mycket gratiswhisky jag fick på bussen kändes det helt okej. Jag sänker medelåldern rejält i det här gänget, men det gör inte så mycket. De flesta är män omkring 50 års-strecket. Tre tjejer och totalt fem personer under trettio fick jag det till vid en snabb överslagsräkning.

Nu ska jag duscha efter bussresan. Sedan är det dags för en middag på hotellet och en förhoppningsvis god natts sömn.

Tillbaka från semestern

Jag och Johanna kom nyligen hem från en veckas välbehövlig semester på Gran Canaria. Vi var inte där för att upptäcka och utforska utan satsade istället på sol och bad. Perfekt väder, 25 grader varmt och mer sol än moln, ungefär som en bra svensk sommar kan vara.

Med 179 mail i inkorgen när man kommer hem tar det ett tag innan man är ikapp igen, men det var det lätt värt. En av mina kunder tyckte att det var en skön inställning att ta semester och stänga av telefonen, så hon skickade mig en tröja med texten "Nine to five? I don't think so ...". Den låg på mitt skrivbord när jag kom tillbaka i går.

Nu är det dags att börja beta av saker i att göra-listan igen. Önska mig lycka till.

Musikalhelg i Malmö

Tillsammans med Mia & Christian åkte vi ned till Malmö över helgen för att gå på musikalen Cats. Vi åkte ned en dag tidigare så att det hanns med lite shopping också. MacSupport fick sälja trådlösa tangentbord (M & C har ju blivit macägare nyligen), och vi såg även till att chocolateriet gick runt. Musikalen var imponerande, egentligen mer för de akrobatiska konsterna än för själva musiken. Stående ovationer talar väl om att det var en bra show enkelt uttryckt. Det blir fler musikaler för vår del, helt klart!

Vädret har varit mycket märkligt, och vi har upplevt alltifrån snöstorm, hagelskurar och blåst till klarblå himmel och solsken. Det här fotot över Dockan visar hur himlen varierade. Anledningen till att jag tog det var mest att få leka med panoramafunktionen i mobilen.


En kul detalj var att lördagskvällen avslutades med ett enormt fyrverkeri från hamnen. Vi gissade att de var de tyska militärfartygen som låg i hamnen för uppvisning som avslutade med någon slags partaj.

Resor säljer bra just nu

DN rapporterar om att resebranschen gör ett riktigt bra år eftersom försäljningen har ökat. Det är ju inte så konstigt med den regniga sommar vi fick. Jag pratade med en kund häromdagen som skulle iväg till solen i en vecka eftersom han hade fått nog av rusk, regn och kyla här hemma.

Jag och Johanna sticker till Gran Canaria om några veckor. Vi brukar föredra att ta semester på hösten istället för under sommaren. Johanna har dock slarvat bort sitt pass, så om någon vill hjälpa till att leta är det bara att räcka upp en hand.

Ikväll bär det av till Halmstad för en Halloweenfest hos Thomas. Utspökning är obligatorisk, så det blir säkert riktigt skojigt. :)

Intressant drag av SJ - budgivning på biljetter

Jag såg att SJ har öppnat upp för budgivning via Tradera på överblivna biljetter. Just nu kan man exempelvis få en resa från Stockholm till Malmö för 13 spänn.

Givetvis finns det ett par hakar. Eftersom det är budgivning vet du ju inte om du får biljetterna, eller vad de kommer att kosta när auktionen slutar. Om du har en planerad resa vet du inte ens om det kommer att finnas några lediga platser. Men visst är det ett kap om man prickar rätt.

Vi ska sälja de stolar som faktiskt blir över i de traditionella kanalerna. Och om vi har stolar som står tomma – varför inte gå in och se om det kan finnas en vilja att betala? Får vi en krona för den är vi glada [...] I vilket fall är det en slant mer än vad vi skulle fått om den gick tom.

Ovanstående citat kommer från Gunnar på SJ. Jag tror dock inte det handlar om att kortsiktigt tjäna pengar på resorna. Det handlar mer om att se vad rimliga prisnivåer är om kunderna får bestämma, och naturligtvis en ökad satsning på PR. Om man räknar arbetstiden för att hantera annonserna och kostnaderna för att trycka biljetterna räcker inte den där kronan långt.

Nyheten hittade jag via IDG

Att arbeta på resande fot

Jag sitter med i styrelsen för Drivhuset i Växjö, och därför är jag på konferens i Gävle ett par dagar. Eftersom tågen går lite knasiga tider blir det en hel del dödtid både före och efter konferensen. En egenföretagare passar givetvis på att försöka få undan lite arbete. Jag förvånades över hur mycket man faktiskt kan få gjort när man inte är på kontoret. Det krävs egentligen bara en bärbar dator, en mobiltelefon och någon slags uppkoppling mot internet för att det hela ska fungera. I stort sett hela min arbetsdag går att digitalisera, och det känns ganska flexibelt.

Någon som har bra tips för resande företagare för att öka produktiviteten?