Dovo Shavette - försenad julklapp

Vid lunchtid idag plingade det till i telefonen. Jag hade ett paket att hämta ut på Gamla Cigarrbutiken inne i stan. Det var årets julklapp till mig själv: lite nya rakgrejer.

Jag har alltid kört Gillette tidigare, och det har väl fungerat hyfsat. Däremot har jag rätt kraftig skäggväxt, så framåt eftermiddagen känns det stubbigt igen. Den enda gången det inte gjorde det var när jag för första gången gick till en barberare under en semesterresa i den lilla byn Side i Turkiet. Jag blev nyfiken på vad han använde för redskap, och det visade sig att det var en så kallad Shavette, eller Straight Razor with Disposable blades som han kallade det.

Det här var väl fyra-fem år sedan vid den tiden då Elias och Frans var heta med Who's da man - Zlatan, Zlatan. Jag har inte reflekterat över det så mycket mer, men nu när jag snart är gubbe på riktigt kändes det lägligt att testa old style-shaving.

För det första är en Shavette vass. Riktigt vass. Så vass att det inte ens gör ont om man skär sig. Det är bra, för skär sig gör man. Det finns ju en anledning till att vanliga rakhyvlar kallas för Safety Razors.

För jämförelsens skull rakade jag halva ansiktet med Shavetten och resten med min vanliga Gillette Fusion Super Duper Power Mega Battery Explosion The Very Best A Man Can Get™. Det tog lååång tid med Shavetten. Jag var nog överdrivet försiktig, men jäklar vad bra det blev. På andra sidan försökte jag vara lika noggrann, men visst gick det kvickare.

Efter några timmar var dock skillnaden slående. Stubben känns tydligt i ena halvan av ansiktet, men inte i på andra sidan. Shavette vs Gillette 1-1. De är på olika saker, kan man säga. Sedan slipper man ju köpa Gillettes snordyra rakblad. Bladen till en Shavette kostar omkring en hundring för 20 blad, som man dessutom delar på mitten, så det är egentligen 40 blad. Varje blad räcker ungefär lika länge som Gillette-bladen, det vill säga 5-7 rakningar beroende på skäggväxt.

Hur som helst var det kul att testa något nytt.

Ny mobil och fästmö på vift

Johanna har tagit några av sina lärarkollegor plus tre skolklasser med sig till Tyskland i en vecka. Hon lät trött när hon ringde för någon timme sedan. Det är ingen semester när man ska hand om en massa elever och försöka konversera på tyska. Speciellt inte när alla tror att hon kan språket och pratar tokfort bara för att hon har ett tyskklingande efternamn.

I går beställde jag en ny mobiltelefon. Jag funderade en stund på att ta en iPhone, men det kändes inte helt klockrent. Dels är jag ute efter något litet, och dels vill jag ha någon att klaga hos om det inte fungerar. Så det blev en silverfärgad W890i från SonyEricsson. Den är liten, snygg och har en kamera på 3,2 megapixlar. Än så länge är jag nöjd.

Emil och Sara tittade förbi igår. De tog med sig lite godis när de fick höra att jag var sjuk. Det hjälpte verkligen. Jag piggnade till på mindre än en kvart (från att ha somnat med näsan i datorn). Så idag var jag tillbaka på jobbet. Eftersom jag inte fick något gjort när jag var sjuk så ligger jag rätt långt efter med det mesta nu. Men det löser vi, som vanligt. Jag har plockat in två extra medarbetare under den kommande veckan bara för att hjälpa till att reda ut alla pågående projekt. Nu väntar jag bara på att aptiten ska komma tillbaka.