Vad är poängen?

Det verkar bli ett intressant år, 2013. Jag och Martin har jobbat mycket med att hitta rätt folk till rätt plats på jobbet, och det går framåt även om vi nog skulle må bra av någon mer senior webbutvecklare. Vi har börjat jobba i sprintar i ett av våra interna projekt, och vi lär oss mycket av det agila tänket varje dag som går.

För tydlighetens skull har vi alltså inte hoppat in i någon projektmodell såsom Scrum eller Kanban rakt av, utan fokuserar helt enkelt på att dela in arbetet i veckobaserade mini-sprintar där teamet tillsammans diskuterar igenom vad som ska göras, sätter poäng på de olika delarna och gemensamt ger ett löfte för vad som bör åstadkommas under den sagda tiden.

Att sätta poäng istället för att uppskatta tid verkade lite märkligt initialt. Vi satte 1 poäng = 3 timmar bara för att ha någon gemensam referenspunkt att utgå ifrån, men tanken är egentligen att komplexiteten på en uppgift ska ge poängen, inte hur lång tid den förväntas ta. Den stora fördelen som jag ser det med poängen är att kunna se att teamet tar sig framåt i förväntat tempo varje vecka. Att mäta hur många timmar som levererats eller hur beläggningsgraden ser ut är ju ganska irrelevant om det är produktivitet vi är ute efter. Vem som helst kan leverera 40 h/vecka, det är bara att låta tiden gå. Att rapportera in många genomförda poäng kräver däremot en insats och att det man gör dessutom har passerat någon som testar grejerna. Om teamet normalt sett brukar leverera 10 poäng på en sprint och vi plötsligt ser att det bara levereras 5 poäng under samma tid har vi ett problem. Hade vi bara sett till arbetade timmar hade kanske inte problemet upptäckts över huvud taget.

Vi började med ett mål att kunna leverera 15 poäng per vecka, och efter första avstämningen visade det sig att vi hann med ungefär 12 av de 15 poängen. Den största anledningen till att vi inte hann med allt var att ett par delar var för luddigt definierade och byggde på tycke och smak, vilket i sin tur gjorde att det blev svårt att passera testerna och klurigt för utvecklarna att veta exakt vad de skulle göra. Det försökte vi förbättra direkt till nästa sprint genom att dels ha mindre ärenden, och dels använda oss av skisser i de fall det fanns utrymme för tolkningar kring hur något skulle implementeras.

En annan svår del är at vi inte är vana vid att lägga så mycket tid på förarbetet. Redan efter 45 minuters sprintplanering börjar folk vrida på sig och undra när det är klart. Samtidigt känns det som planeringen tillsammans med testerna är de viktigaste delarna i sprinten. Slarvar vi där blir det inte bra till slut. Det är ungefär samma dilemma som jag har med att skriva offerter – ju mer tid jag lägger på dem, desto bättre blir de och desto lättare blir det att få kunden och teamet att förstå vad som ska göras. Men att lägga massor av tid på en offert som kanske aldrig blir genomförd är inte bra – och jag behövs ofta på andra platser i organisationen.

Det gick hur som helst ganska lätt att bli synkade i poänguppskattningarna. Alla är med och poänguppskattar, både projektledare och utvecklare. De som uppskattar lägst och de som uppskattar högst får förklara hur de tänker, och sedan enas gänget om en gemensam poäng. Det har hittills inte varit några större problem, och pricksäkerheten har varit förvånansvärt hög jämfört med hur det har sett ut i några av våra andra projekt.

Apropå andra projekt är det inte helt enkelt att sälja in agil utveckling mot kund. I alla fall inte att förklara upplägget och skriva offerter där vi kanske inte vet exakt vad som ska levereras. Det är sådant som gör kunden nervös. "Allt det där agila låter ju bra och så, men jag vill ha ett fastpris och veta vad jag får".

Parallellt med det här håller jag på att sätta mig in i de olika agila projektmodellerna lite mer på djupet. Boktips tas gärna emot.

Släpp jobbet för att orka mer

Det låter säkert helt naturligt för många, men för oss på-gränsen-till-workaholics är det svårt att ta in det faktum att man hinner med mer på jobbet om man bara vågar släppa det ibland.

Varje dag kommer hjärnan eller kroppen till en punkt där produktiviteten sjunker så lågt att det är dags att sluta. Jag och många andra känner inte av den gränsen, eller är i alla fall inte så uppmärksamma på den. Grundtanken är att lite mer jobb idag måste vara bättre än inget mer jobb idag.

Problemet är att det är fel. Det är typiska tankar som leder till utbrändhet och stressrelaterade sjukdomar. Man blir ju aldrig klar. Lite mer jobb en dag när du nått din gräns innebär med stor sannolikhet sämre produktivitet dagen efter. Varje dag tror du att du är duktig som kämpar hela vägen in i kaklet, när du egentligen bara sänker din arbetsförmåga samtidigt som du missar värdefull tid med familj och vänner.

Själv har jag testat att lösa det på många sätt, men att använda fasta arbetstider, våga delegera och inse att det finns viktigare saker än jobb har hjälpt mig mest.

Upplevelsen av att både ha mer fritid och att hinna med mer på jobbet är magisk.

Utan en tråd

Yippie, äntligen har vi fått snabbare trådlöst nätverk på jobbet. Jag har till alldeles nyligen surfat via en trött gammal trådlös router som i bästa fall kom upp i 5 Mbit/sekund. Nu har vi blivit med Airport Extreme och det går verkligen undan. Så nästa gång du är på besök kan du se fram emot att surfa snabbare än vanligt.

Ny mobil och fästmö på vift

Johanna har tagit några av sina lärarkollegor plus tre skolklasser med sig till Tyskland i en vecka. Hon lät trött när hon ringde för någon timme sedan. Det är ingen semester när man ska hand om en massa elever och försöka konversera på tyska. Speciellt inte när alla tror att hon kan språket och pratar tokfort bara för att hon har ett tyskklingande efternamn.

I går beställde jag en ny mobiltelefon. Jag funderade en stund på att ta en iPhone, men det kändes inte helt klockrent. Dels är jag ute efter något litet, och dels vill jag ha någon att klaga hos om det inte fungerar. Så det blev en silverfärgad W890i från SonyEricsson. Den är liten, snygg och har en kamera på 3,2 megapixlar. Än så länge är jag nöjd.

Emil och Sara tittade förbi igår. De tog med sig lite godis när de fick höra att jag var sjuk. Det hjälpte verkligen. Jag piggnade till på mindre än en kvart (från att ha somnat med näsan i datorn). Så idag var jag tillbaka på jobbet. Eftersom jag inte fick något gjort när jag var sjuk så ligger jag rätt långt efter med det mesta nu. Men det löser vi, som vanligt. Jag har plockat in två extra medarbetare under den kommande veckan bara för att hjälpa till att reda ut alla pågående projekt. Nu väntar jag bara på att aptiten ska komma tillbaka.

Galet mycket att göra

Jag har fått en praktikant från en av gymnasieskolorna i stan. Han är ganska tyst av sig, och sitter gärna och pillar med hemsidor hela dagarna. Men han är kanske lite för tyst. I går, strax efter 17.30, tog han mod till sig och frågade när han skulle få gå hem. Jag tittade förvånat upp och sa att han fick gå precis när det passade honom. Jag undrar hur många timmar han hade suttit där och skruvat på sig. Jag har för mig att han brukar sluta vid halv fyra. Själv jobbar jag 12 till 15 timmar om dagen just nu, men det lugnar nog ner sig om några veckor.

Häromdagen var jag inne på MacSupport och klämde på en MacBook Air. "En sådan ska jag ha", var första reaktionen. Visst, jag har sett den på bild tidigare, jag har läst om den, men jag har inte varit sådär värst imponerad. Men jisses vad tunn den är. :)

Om en vecka har vi köpstämma i bostadsrättsföreningen, och då blir det förhoppningsvis bestämt att vi ska ombilda våra hyresrätter till bostadsrätter. Strax under miljonen kommer det att gå på för vår del, och det verkar vara en bra affär om man ska tro de lokala mäklarna. Nu när Johanna har fått jobb så ska det väl inte vara några problem, men det känns ju ändå lite skrämmande att låna en miljon pengar.

Du som kan det där med datorer, fixar du kaffeautomaten?

En nyanställd tjej som jobbar i receptionen, cirka 23 år gammal, står före mig i kön till kaffeautomaten och fumlar med sitt kaffekort. "Card Error" dyker upp gång på gång i maskinens display, och kön växer längre bakom oss. Hon vänder sig nervöst om och ber mig om hjälp.

Jag har observerat hennes försök, och hon har vad jag sett inte gjort något fel. Men jag tar ändå kortet, stoppar in det på samma sätt som hon har gjort tidigare och maskinen accepterar snällt kortet utan att protestera. Hon tittar på mig som om jag vore något slags geni. Sedan vänder hon sig om och trycker på knappen för tevatten. Det fungerar inte.

"Du vet väl att du inte behöver kort för att få ut varmt vatten?", säger jag. Hon blir om möjligt ännu mer nervös och näst intill hamrar på knappen. Inte en droppe vatten kommer ut ur det sablajävlaförbannademaskinhelvetet. "Ehm ... vet du hur man gör?" säger hon med lätt desperation i rösten.

Jag sträcker mig fram och trycker lätt på knappen. Samma knapp som hon nyss har misshandlat cirka femtio gånger. Det fungerar direkt. Jag ser naturligtvis ut som om det vore den självklaraste saken i världen att maskinen bara reagerar på mina tryckningar och totalt ignorerar hennes trots att jag inte har en aning om vad jag gjorde annorlunda. David the IT-expert strikes again.

På väg ut ur fikarummet vänder hon sig om. "Fikar du vid samma tid på måndag?"

Johanna har fått jobb. :)

Johanna ringde precis och var överlycklig eftersom hon hade fått jobbet som gymnasielärare. Hon börjar den 7:e januari och får jobba med precis det hon har pluggat: bild och matematik. Ikväll ska vi fira, såklart. :)

Pengar bästa huvudkudden?

DN skrev igår om hur livet i allmänhet är dyrare för singlar. Det visste vi sedan tidigare. Journalisten bakom artikeln insåg också att det var gamla nyheter, så han kryddar den med expertråd från DinaPengar.se.

"En oväntad utgift kan innebära att hela ekonomin går omkull. Därför är en ekonomisk buffert den bästa huvudkudden.

Helst en årslön om det är möjligt, men minst en månadslön. Då kan du undvika att hamna i en
situation där du blir beroende av någon annan, säger Ylva Yngveson, privatekonom på Swedbank."

Det starkaste rådet är alltså att skaffa sig en buffert. Minst en månadslön, säger experten. Helst en årslön. Egentligen är det ett bra råd till alla, oavsett om man är singel eller inte. Givetvis dyker det upp några bloggare som tycker att det verkar helt sanslöst att lyckas spara ihop en hel årslön på banken. Goda nyheter: om du har låg lön behöver du inte spara lika mycket pengar som en med hög lön. Bra, va? ;) Ja, jag förstår att det handlar om att få pengar över i slutet av månaden, men jag tror att många som lever precis på gränsen inte har förstått hur det här med pengar fungerar. Folk blir oftast inte rika av en slump.

Jag har funderat lite på löneläget bland de människor jag umgås med. Om vi bortser från de som pluggar så finns det en tydlig trend. De som tjänar bra har bestämt sig för att tjäna bra. De lämnar inte avgörandet åt någon annan. De som tjänar dåligt fick sin lön av någon chef. De som tjänar bra bestämde sig för att få en viss lön och talade om det för chefen eller höjde lönen genom att arbeta mer eller annorlunda. Jag tror inte att det är någon tillfällighet.

Rubriken har en poäng: det är betydligt lättare att sova gott om man har tillräckligt med pengar på banken. Å andra sidan finns det betydligt viktigare saker än pengar om det bara handlar om god nattsömn.

Konsten att ha ett rent skrivbord

Jag gillar rena skrivbord. Jag blir mycket mer effektiv och produktiv när jag har ett helt rent skrivbord, fritt från lösa papper.

I det öppna kontorslandskap jag sitter finns det ett helt gäng med folk som fyller upp sina skrivbord med allt möjligt. Ofta har de femton olika projekt igång och tycker att de måste ha allting framme. Själv får jag ingen arbetsro om det ligger något framme som inte har med det aktuella projektet att göra. Jag vill helt enkelt ha det snyggt omkring mig.

Vill du också ha ett rent skrivbord? Det enklaste sättet är att aldrig lägga något på det, förutom när det har att göra med den uppgift du ska genomföra. Jag har en inkorg där jag lägger alla nya papper och brev som folk ger mig. En gång om dagen går jag igenom högen och ser till att allt hamnar på sin rätta plats. Det innebär antingen att det arkiveras eller slängs. Grundidén kommer från David Allens bok Getting Things Done, även om jag förenklar hans strategier en aning. Jag hanterar inte lika mycket papper som han gör.

Hur gör du för att hålla rent på ditt skrivbord?

Gäääsp – tidigt uppvaknande

I morse vaknade jag av mig själv 05.20. Helskumt eftersom jag hade varit uppe till 23.30 kvällen innan. Hur som helst fick jag för mig att gå upp och sticka till jobbet. Jag var där kvart i sex, och insåg att om jag jobbade mina åtta timmar plus och halvtimmes lunch kunde jag gå hem vid halv tre. Egentligen skulle jag nog kunna sticka hem direkt efter lunch, jag fick betydligt mer gjort de få timmar jag var ensam på jobbet än vad jag fick gjort resten av dagen när alla andra dök upp. Nu på sommaren är det inga problem att gå upp tidigt eftersom det blir ljust så tidigt. Det känns som om man får mer ledig tid, fast frågan är om man orkar? Jag ska testa den här veckan och se hur det känns, fast än är jag inte trött. Ser jag ut som en zombie på jobbet så vet ni varför. :)