Piggare än på länge

2012 var ett år då jag var hyggligt aktiv på vårkanten och såg till att träna och äta bättre ju närmare bröllopet vi kom. Sedan gick det utför. Hösten innebar i stort sett ingen träning alls, och kosten var ganska katastrofal jämfört med vad jag brukade stoppa i mig. Det blev en och annan påse ostbågar och onödigt många godsaker. Jag har sett andra få ungefär samma reaktion efter något man jobbat hårt inför eller sett fram emot länge. Nu har jag inte så lätt för att lägga på mig vikt, men det märks ändå på några av de lite mer tighta byxorna att midjemåttet ökade under hösten.

Så – efter nyår skulle det bli ändring, och det blev det också. Medvetet väntade jag några veckor för att inte känna mig som en av de där nyårslöftesgivande stollarna som hårdtränar i två veckor och sedan aldrig syns till på gymet. Egentligen känner jag mig ganska vilsen på ett gym. Det känns som att jag är där av helt andra anledningar än många av de andra killarna, och att jag när som helst ska bli påkommen som en kille som inte är ute efter att bygga massiva muskler. Mitt huvudmål är att må bra, helt enkelt. Jag märker att jag blir piggare när jag tränat, orkar mer på jobbet och blir allmänt gladare. Ett gym är ett ställe som låter mig ta ut mig rejält på kort tid. Turligtvis har jag ett gäng glada medarbetare (vi är åtta personer på kontoret just nu) som gärna hänger med och tränar, vilket ökar motivationen.

Efter min första övning idag gled det in en kvinna från Lokaltidningen på gymet och spanade in folk som tränade. Efter någon minut kom hon fram till mig och förklarade att hon letade efter någon som hade kommit igång med träningen igen efter ett uppehåll. Det fick mig att känna mig som en typisk nyårslöftessvensk, men jag ställde upp på att svara på några korta frågor och fick försöka se så tuff ut som jag kunde när hon bad om någon bild där jag styrketränade. Hon kan inte haft så värst svårt att hitta nybörjaren bland de andra muskelbergen i lokalen. :)

Så här ser mitt program ut på ett ungefär:

• Måndag: styrketräning strax före lunch med kollegorna. Bröst, rygg, mage.
• Tisdag: 30 m crosstrainer hemma
• Onsdag: Styrketräning: armar, axlar. Innebandy på kvällen.
• Torsdag: 30 m crosstrainer hemma
• Fredag: Styrketräning - ben, rygg, mage
• Lördag: Vila
• Söndag: 30 m crosstrainer

Jag är inte så värst strikt. Känner jag för att hoppa över ett pass eller göra något annat så gör jag det. Är det tårta på kontoret tar jag en bit eller två. Men jag försöker röra på mig varje dag, och det gör skillnad - framför allt på hur pigg jag känner mig.

Nu är det dags att se Tiger ta sin 75:e seger på PGA-touren. Vi hörs.

Nu är det dags

Nej mamma, vi ska inte skaffa barn än. Det är däremot dags att komma i form. Kendoträningen i våras gick bra, men nu är det sommaruppehåll och golfspelandet har fått stå för i stort sett allt motionerande. Johanna påpekade att jag såg lite klen ut, så jag tänkte köra en utmaning.

Målet är att kunna göra 100 armhävningar om sex veckor. Är det någon som antar utmaningen? Själv är jag glad om jag klarar över tjugo just nu.

Svärdsfajter och utslagna tänder

Trötta kendolärlingar utanför Teleborgs slott

Helgen var händelserik. Redan på fredagen blev Växjö intaget av ett femtiotal människor med bambusvärd och blå byxkjolar. Dessa träffades i en gymnastiksal där de vilt skrikandes på japanska fullständigt bankade skiten ur varandra. Sedan satte de sig i gräset utanför och njöt av solen en stund. Sporten kallas Kendo och jag var en av dessa tokstollar.

Eftersom helgen involverade över tio timmars barfotaskuttande på gymnastikgolv fick jag enorma blåsor under båda fötterna. Vad passar då som en snygg avslutning på helgen om inte en artonhålsrunda på en extra backig golfbana? Jag och Martin åkte till Lagans GK för att äta gott och spela uselt.

Vid artonde hålets tee bjöd Martin på godis som han köpt in till hutlösa priser i golfbanans kiosk.

- Det var väldigt hårt ... och segt, hann Martin konstatera strax innan jag bet av framtanden mot ovan nämnda godis. Den gick av på mitten. Således är golf en betydligt farligare sport än kendo.
Numera ser jag antingen ut som en tuff boxare eller en småbusig tioåring med några nyligen tappade mjölktänder. Välj själv.