Tack (2009 edition)

Det finns människor i min närhet som förtjänar ett stort tack för sina insatser under året. Några av dem är listade här utan någon speciell inbördes ordning.

Johanna
Min fästmö har jobbat hårt som lärare hela året. Med stökiga elever, tidiga morgnar och två timmars pendling förtjänar hon en tapperhetsmedalj. Att hon dessutom orkar med att vara trevlig mot mig när hon kommer hem är fenomenalt. Vi har haft ännu ett underbart år tillsammans och ser fram emot 2010 där vi antagligen kommer spendera stora delar av sommaren i den nyinköpta stugan. Tack för att du vill dela ditt liv med mig, Johanna.

Jonas Arnklint
Det känns som om vi känt varandra ett tag, men vi träffades faktiskt för första gången i januari 2009. Sedan dess har vi hunnit med att producera omkring 20 avsnitt av webbradion, handskats med diverse webbprojekt och skapat Mikrobutik.se. Jonas är en klippa som håller vad han lovar och oftast har riktigt goda idéer. Tack för att du vill jobba ihop med mig, Jonas.

Martin Brantgärde
Har trots bättre vetande ännu inte lämnat Gislaved. Hattrick-konversationerna, golfrundorna och den ständiga verbala utmaningen håller mig i mental form. Tack för att du alltid ställer upp när du behövs, Martin.

Golfpolarna
Stefan, Johan, Jakob, Jennie, Pär, Jonas m.fl. Vissa av er träffar jag i stort sett bara under golfsäsongen, men jag trivs enormt bra i ert sällskap. Tack till alla som skänkt mig glädje med en tokslice out of bounds på Glasrikets etta, eller med lyckan över ett toppat bunkerslag som ändå råkar gå i hål.

Bröderna
Jag gillar mina bröder, Tobias och Albin. De är ganska olika som människor, även om båda ofta lyckas hitta på knasigheter, men vi har alltid kul när vi träffas. Julen hade inte blivit densamma utan er.

Ruby
Vår inneboende vän hade det jobbigt under våren. Trots att Tobbe och Sarah tog hand om henne efter bästa förmåga medan vi var utomlands fixade hon inte riktigt den rejäla sjukdom hon drog på sig. I maj 2009, efter ett tags intensivt medicinerande fick hon till slut hälsa på sin syster Sakura i körsbärsdalen. Ruby var heltokig och mycket tam. Tack för att du var med oss en stund, Ruby.

Mia och Christian
Nyblivna småbarnsföräldrarna har sett ofantligt trötta ut hela hösten på grund av ovanligt lite sömn, men är ändå lätta att umgås med. Vi spenderade våren i Japan tillsammans och den resan kommer jag aldrig att glömma. Tack för att ni tog med oss dit, Mia och Christian.

Mamma & Pappa med familjer
Som varje stor idrottsman vill jag tacka mor och far. Mamma har blivit mer och mer IT-människa sedan hon skaffade sin netbook och det är kul att pratas vid över Skype. Pappa har hjälpt till med att fixa el i stugan och har ställt upp som styrelsemedlem i webbyrån Standout AB. Tack för att ni tar er tid att komma förbi ibland även om ni båda bor långt bort från Växjö.

Naturligtvis finns det fler som förtjänar ett tack, men alla fick inte plats på bloggen just den här gången. Nu är det dags att börja fila på nyårslöftena. Vi hörs i januari!

Julledigt

Det är dags att bomma igen kontoret några dagar. Egentligen blir det inte mycket längre än en vanlig helg. Officiellt har jag satt telefonen på semester till och med 5:e januari, men jag är tillbaka redan på kontoret den 26:e.

Just nu sitter jag på X2000 mot Malmö där jag ska spendera julen. Inte på tåget då, utan hemma hos pappa som även är nybliven styrelseledamot i webbyrån. Jag har lite julshopping kvar att göra, men i övrigt har det inte varit någon julstress alls.

Här är några julspaningar från dagens tågresa:

1. Varför envisas folk med att skriva god jul med versaler? Av tio mail nu på förmiddagen hade nio GOD JUL någonstans. Jag tror att folk hör även om du inte skriker. :)

2. Resten av världen fascineras av vårt Kalle Anka-tittande. Vi är tydligen idioter. Men vi är glada idioter som gillar våra traditioner. Å andra sidan verkar folk födda efter 1990 vara måttligt förtjusta i gammal tecknad film på TV på bestämda tider, så vi får se hur länge traditionen varar.

3. Julklappsstressen minskar. Jag och Johanna köper inga julklappar till varandra i år. Folk i min omgivning verkar generellt lägga mindre tid och besvär på julklappar. Jag tycker det är en bra sak. Det blir väl egentligen roligare om man kan sprida ut spontana presenter under resten av året? Fast julklappsspelet är en skön avdramatisering av hela den här presenthystering.

4. Julen kom ruskigt snabbt i år. Antagligen har jag haft en rolig höst.

Förresten, SJ ska ha en eloge för att tåget till Malmö var precis i tid hela sträckan. Starkt jobbat i julruschen! God jul på er!

Telia strular värre än iPhone

För ganska exakt en månad sedan stegade jag in i Telia-butiken här i Växjö. I högra handen hade jag min iPhone som av någon anledning hade börjat krångla. Volymen höjde sig till maxnivå ibland, helt utan anledning.

Killen med stor blond och rufsig frisyr bakom disken frågade mig om jag hade nollställt telefonen. Det hade jag. Dessutom hade jag kontrollerat att det var senaste versionen av programvaran, diskuterat problemet på Apples supportforum, rengjort hörlursuttaget, avinstallerat samtliga program och testat att byta till andra hörlurar. Det imponerade inte på Telia-killen. Det är säkert mjukvarufel. Testa att installera om och kom tillbaka om en månad om det fortfarande krånglar. Och är det inte det så behöver du nya hörlurar, det kan vara glapp i de gamla.

Så igår gick jag in hos Telia igen eftersom felet kvarstår. Killen med rufset känner inte igen mig.

- Sexhundrasjutton!
Det är mitt nummer ser jag på den skrynkliga lappen jag håller i handen. Jag går fram till kassan.
- Tjena, jag har problem med min iPhone. Ljudet höjs automatiskt till max, säger jag.
- Det är mjukvarufel. Testa att installera om den, säger rufset.
- Ja, fast det har jag gjort. På din inrådan.
- Okej. Då behöver du nya hörlurar. De är här borta ...
- De här är mindre än en månad gamla. Det har inte hjälpt att byta.

Vid det här laget suckar killen och inser att jag inte ger mig. Jag får lämna in telefonen på service. Det går ju på garantin, säger han. Så bra.

- Den är antagligen inte tillbaka förrän i början av februari, säger Telia-killen som i min hjärna har omvandlats till någon elak tysk führer som alltid ska ha rätt.
- Men du kan få en telefon i utbyte, säger han uppmuntrande.

När utbytestelefonen visar sig vara en Sony Ericsson T200 från förra årtusendet blir jag trött på riktigt.
- Har du inga iPhones hemma?
- Jo, fast bara värstingmodellerna. 3GS med 32 GB. Och de kan vi inte låna ut, de är ju sprillans nya.

Jag vet inte om det är för att jag gillar iPhone så mycket eller om jag stör mig på killen. Men jag halar upp mitt MasterCard och betalar 6500:- för en ny telefon med extra allt. Det känns helt fel att ge pengar till en organisation som uppenbarligen skiter i mig som kund, men det är den snabbaste och smidigaste lösningen just nu.

- Förresten. Du vet om att garantin inte gäller va? Den gick ut i förrgår, häver blondrufsminiHitler ur sig.
- Ja, det var ju synd att jag inte skickade in den på service förra gången jag var här, säger jag menande.
- Mmm ... lite klumpigt av dig, säger Telia-killen. Tänk på det nästa gång!

Han plockar ned min telefon i en liten rosa kasse med Telia-logga på och ropar på nästa kund. Sexhundraarton!

På väg ut ur affären ser jag en stor reklamskylt som utlovar gratis Spotify till alla som köper en iPhone. Det erbjudandet verkar Telia-killen inte ha kommit ihåg att ge mig.

Vi får hoppas att jag hamnar hos en annan medarbetare nästa gång.