En minisemla passar perfekt i dessertmagen.
Jag, Johanna och Martin åkte ut till Villa Vik för en lång lördagslunch med vildsvinsytterfilé. Maten var god, interiören är exklusiv och desserten utsökt. Priserna är en aning högre än den vanliga lunchrestaurangen, men inte ovanligt höga för att vara à la carte.
Medan vi väntar på maten filosoferar vi om vilka människor som kommer till stället. Framför allt är det folk som har det hyfsat ställt, och företag som förlägger sina konferenser på Villa Vik. Martins reflekterar nästan omedelbart: "Man har ju hellre kunder med inkomster i 40 000-kronorsklassen istället för folk som tjänar 17 000".
Och visst är det så. Först senare slog det mig att jag försöker göra samma sak i mitt företag, även om jag långt ifrån är i hamn än. De billiga tjänsterna gör jag mer eller mindre automatiska så att jag inte behöver lägga ned en massa tid på folk som letar efter det billigaste alternativet. Där har vi försäljning på volym, med minimal tidsinblandning från min sida. Samma produkt eller tjänst till alla kunder.
Martin blir engagerad i samtalet, och kommer troligtvis att bli förbannad för att jag valde en helskum bild på honom.
Den andra biten, min tid, säljer jag dyrare och dyrare. Det finns gott om kunder som är villiga att betala för anpassning och varför ska jag lägga tid på folk som försöker få saker till absolut lägsta kostnad och därmed drar ner på kvaliteten? Jag vill ju ha nöjda kunder, och det får jag bara om jag levererar hög kvalitet. De kunder som har fått saker billigt men slarvigt brukar aldrig vara nöjda, medan de som betalat ordentligt och fått bra grejer nästan alltid är nöjda.
Eller är det orättvist att säga nej till folk som inte har tillräckligt med pengar?
För övrigt är jag förkyld, vilket påverkar produktiviteten rejält. Dock har jag fått lite hjälp med programmeringsbiten av några externa konsulter, vilket naturligtvis hjälper till. Men extern hjälp har man bara råd med i projekt där man tagit ordentligt betalt från början. :)