Galet mycket att göra

Jag har fått en praktikant från en av gymnasieskolorna i stan. Han är ganska tyst av sig, och sitter gärna och pillar med hemsidor hela dagarna. Men han är kanske lite för tyst. I går, strax efter 17.30, tog han mod till sig och frågade när han skulle få gå hem. Jag tittade förvånat upp och sa att han fick gå precis när det passade honom. Jag undrar hur många timmar han hade suttit där och skruvat på sig. Jag har för mig att han brukar sluta vid halv fyra. Själv jobbar jag 12 till 15 timmar om dagen just nu, men det lugnar nog ner sig om några veckor.

Häromdagen var jag inne på MacSupport och klämde på en MacBook Air. "En sådan ska jag ha", var första reaktionen. Visst, jag har sett den på bild tidigare, jag har läst om den, men jag har inte varit sådär värst imponerad. Men jisses vad tunn den är. :)

Om en vecka har vi köpstämma i bostadsrättsföreningen, och då blir det förhoppningsvis bestämt att vi ska ombilda våra hyresrätter till bostadsrätter. Strax under miljonen kommer det att gå på för vår del, och det verkar vara en bra affär om man ska tro de lokala mäklarna. Nu när Johanna har fått jobb så ska det väl inte vara några problem, men det känns ju ändå lite skrämmande att låna en miljon pengar.

Dags för bosklut?

Någon från annonsavdelningen på BL Info kommer att få en jobbig dag när det här tryckfelet i tidningen Du & co upptäcks. Ska man verkligen lita på ett företags övriga trycksaker (BL Info ger ut böcker om bl.a. bokslut och bokföring) när de inte ens kan stava till det de utbildar folk i?

Helg i Lund

Trots förkylningen satte jag mig på tåget till Lund strax före lunch på fredagseftermiddagen. Det visade sig vara ett smart drag att åka tidigt, eftersom SJ kan vara en aning väderkänsliga. Vi är ett gäng som brukar träffas för att pyssla med mac, programmera, prova whisky och äta onyttig mat. En av grabbarna kom inte längre än Nässjö innan han fastnade i ovädret.

Stefan L hade hittat en japansk whisky som smakade riktigt bra. Både jag och Emil nickade förvånat och förnöjt när vi provat slurk nummer två och insett att whiskyn faktiskt smakade så gott som den första slurken gjorde gällande. Jag hade ingen aning om att japanerna kunde göra whisky så bra.

Ovädret satte sin spår, nätet låg nere under stora delar av kvällen. Tur att vi har mobilt bredband, det räddade aftonen. Klockan fem i jättesent lyckades någon överarbetad tekniker få igång alltihop igen, precis lagom så att vi inte skulle falla ihop av trötthet.

Det är intressant att utveckla i mindre grupper om tre till fem personer. Folk kommer med idéer till höger och vänster. Efter några vändor brukar man hitta en finurlig lösning på problemen. När jag sitter själv händer det ofta att jag kör fast och behöver göra något annat för att få nya idéer. Med fler i gruppen behövs sällan sådana pauser.

Vi var riktigt produktiva med tanke på allt vi hann uträtta under omkring 24 timmar. Dessutom hade vi kul. Tack för en trevlig helg, grabbar! Extra tack till Emil som körde mig tillbaka till Växjö när SJ inte ville vara med i leken.

Heroku - utveckla i din webbläsare

Jag har precis provat Heroku, en webbapplikation som låter dig bygga och drifta egna Ruby on Rails-applikationer med databaser, migrationer och kodredigering utan att behöva installera något på din egen burk. Allting kan styras direkt i Firefox.

Jämfört med traditionell utveckling har Heroku några fördelar. Den största är att du kan vara igång direkt. Ruby on Rails-utveckling är enkel när man väl kommit igång med den, men att installera allting är svårt för den oinvigde. Det innebär att många inte provar språket för att de fastnar på installationsmomentet. Att börja drifta en egen applikation kan vara ännu svårare. Heroku tänker lösa båda de problemen.

Driftsmässigt använder man Amazons EC2-tjänst, vilket innebär att du kommer att kunna köra alltihop på duktigt snabba servrar med möjlighet att öka eller minska kapaciteten när det passar dig.

Just driften tror jag kan vara den stora fördelen med Heroku. De flesta programmerare vill helst inte bekymra sig över hur något driftas, utan bara skriva sin kod och köra igång. Heroku har en liten bit kvar dit, men jag tror att vi kommer att se en snygg lösning för just detta inom bara några månader. Du kan i nuläget ansöka om att få använda din applikation i skarpt läge, under tiden kommer bara du själv åt den via nätet.

En ihopkoppling med subversion är på gång, och när det fungerar fullt ut kommer man enkelt kunna jobba på sin egen burk, checka in ändringar och se resultatet direkt i Heroku. Det är på det hela taget ett bra initiativ, men har en bit kvar innan det är redo för riktig produktion. Skaffa ett testkonto själv på heroku.com och prova.

Arkivera loggfiler med Ruby on Rails

Ni som kör rails-applikationer vet att logg-filerna kan växa rätt rejält. I går hittade jag en fil som blivit över 700 MB, helt i onödan. Visst kan man stänga av loggningen, men det kan vara bra att kunna se vad som har hänt när något blir fel.

Tidigare har jag använt operativsystemens olika verktyg för att rotera loggar. Det innebär dock att det blir olika verktyg för olika driftsmiljöer, och det är lätt hänt att man glömmer en loggfil någonstans. Nu använder jag istället följande lilla kodsnutt:

config.logger = Logger.new(config.log_path, 10, 1048576)

Detta placeras i environment.rb direkt efter raden # config.log_level = :debug. Det hela innebär att vi sparar upp till tio loggfiler med en maximal storlek på en megabyte var.

(via caboo.se)

Att leva som man lär

Du känner säkert till att musikindustrin driver hetsjakt mot fildelare som olovligen sprider musik på nätet och därmed bryter mot lagen om upphovsrätt. Nu har de lyckats med konststycket att själv bryta mot samma lag genom att kopiera en text rakt av från tidningen Computer Sweden och publicera på en av sina webbplatser. Vem ska nu ta dem på allvar?

Kvällen igår var för övrigt mycket trevlig med besök från Mamma samt Anna och Mattias. Vi fixade egen sushi som vi satte i oss med hjälp av ätpinnar. Vissa fick kämpa mer än andra med pinntekniken, men mätta och nöjda blev vi. Idag är jag dunderförkyld, så den som vet med sig att de smittade mig får gärna skicka en påse halstabletter. :)

Till helgen bär det av emot Lund där jag ska träffa Stefan, Emil och gänget. Det blir säkert massor av mac-prat, whiskyprovning och ruby on rails-programmerande. Jag ska bara försöka kurera mig först.

Pekboksvariant av versionskontroll

Jag vet att ni som är riktiga programmerare antagligen kommer att fnysa åt det här. Det är en guide som förklarar hur versionshantering fungerar. Det läskiga är att det inte bara är text utan även bilder. De är dessutom färglagda. Som om du vore dum i huvudet och inte fattade direkt.

Men om du vill ta en titt på vad pucko-programmerarna behöver för att förstå det vi andra fattade genom att bara installera subversionklienten kan du kika på A visual guide to Version Control. Versionshantering (subversion eller GIT) är för övrigt ovärderligt om man någon gång skulle behöva komma åt en gammal version av en fil. Använd det.

För övrigt var jag på ögonundersökning idag. Synen på mitt opererade öga hade på något underligt sätt blivit bättre än för 15 månader sedan. Ett medicinskt mirakel, menade optikern. Vänsterögat hade försämrats lite mindre än vanligt. Det ser bra ut, med andra ord.

Du som kan det där med datorer, fixar du kaffeautomaten?

En nyanställd tjej som jobbar i receptionen, cirka 23 år gammal, står före mig i kön till kaffeautomaten och fumlar med sitt kaffekort. "Card Error" dyker upp gång på gång i maskinens display, och kön växer längre bakom oss. Hon vänder sig nervöst om och ber mig om hjälp.

Jag har observerat hennes försök, och hon har vad jag sett inte gjort något fel. Men jag tar ändå kortet, stoppar in det på samma sätt som hon har gjort tidigare och maskinen accepterar snällt kortet utan att protestera. Hon tittar på mig som om jag vore något slags geni. Sedan vänder hon sig om och trycker på knappen för tevatten. Det fungerar inte.

"Du vet väl att du inte behöver kort för att få ut varmt vatten?", säger jag. Hon blir om möjligt ännu mer nervös och näst intill hamrar på knappen. Inte en droppe vatten kommer ut ur det sablajävlaförbannademaskinhelvetet. "Ehm ... vet du hur man gör?" säger hon med lätt desperation i rösten.

Jag sträcker mig fram och trycker lätt på knappen. Samma knapp som hon nyss har misshandlat cirka femtio gånger. Det fungerar direkt. Jag ser naturligtvis ut som om det vore den självklaraste saken i världen att maskinen bara reagerar på mina tryckningar och totalt ignorerar hennes trots att jag inte har en aning om vad jag gjorde annorlunda. David the IT-expert strikes again.

På väg ut ur fikarummet vänder hon sig om. "Fikar du vid samma tid på måndag?"

Detektivjakt med Ruby on Rails och Apache

Varning: Det är hög nördfaktor i det här inlägget.

I morse fick jag de första rapporterna via SMS om att en av våra servrar inte mådde speciellt bra. Den gick upp och ned som en jojo, och trots att hela servern bara körde en enda webbapplikation gick den på knäna. Jag kom knappt in via SSH, utan fick göra en tvångsomstart via serverhallens fina webbgränssnitt. En minut senare fungerade allt som vanligt. Jag andades ut.

Tre minuter senare kommer ett nytt SMS. Servern är död igen. En ny omstart, och nu loggar jag in och kollar vad som händer. Minnesförbrukningen verkar gå i taket. Det fenomenala webbgränssnittet kommer till sin rätt igen och efter ytterligare en minut har jag fördubblat minnet i burken. Nu rullar allt på som vanligt. Förutom att trafiken är vansinnigt hög (se grafen ovan).

Två timmar senare dör skiten igen. Nu börjar jag bli lite småtrött eftersom kunden som ligger på servern hör av sig och undrar vad som står på. Det verkar som om de inte riktigt pratar med varandra på det där företaget heller eftersom fyra olika medarbetare hör av sig med jämna intervall för att kolla vad som händer. Jag testar en ny omstart, men det dröjer inte länge innan servern mår sämre än en nyinsparkad gymnasieelev.

Så jag kollar fel-loggen för Mongrel-servrarna. De är ovanligt pigga och fixar över 100 förfrågningar per sekund utan problem. Det verkar vara Apache som går ner först. Servern är konfigurerad så att Apache agerar proxy och portionerar ut trafiken till mina Mongrel-servrar. Jag blir inte klokare av att titta i felloggen för Apache, jag får bara uppmaning om att öka MaxKeepAliveRequests, men inte heller detta hjälper. Kunderna fortsätter ringa, nu ilsknare än någonsin. Plötsligt slår det mig att jag bad en av mina inhyrda indier att öka antalet mongrel-servrar för någon dag sedan. Kan det ha med saken att göra?

Som tur är kör vi med subversion, så jag kan se exakt vilka ändringar som har gjorts. Indiern råkade ta bort kommentarstecknet som stod framför raden ProxyRequests On. Plötsligt hade webbservern blivit en vidöppen proxy som alla kunde använda för att besöka andra sidor. I morse hade detta upptäckts av någon driftig människa som dessutom hade vänligheten att lägga upp vårt IP-nummer på listan över öppna proxyservrar. Det var inte så konstigt att sidan drog trafik.

Raden plockade jag bort omedelbums, och sedan dess har servern rullat fint i några timmar. Vi får fortfarande ett par proxy-frågor i sekunden men nu tar det tvärstopp när de kommer fram till servern. Tänk så enkelt det kan vara när man bara hittar felet.

Något annat än biobiljetter från SF?

Sedan några månader tillbaka har jag använt mig av biobiljetter från SF som små presenter till kunder och samarbetspartners. När någon har tipsat mig om en ny kund eller gjort något extra händer det att jag skickar iväg ett litet kuvert med ett tack och ett par biobiljetter i som en uppskattning. Detta brukar vanligtvis vara mycket uppskattat av mottagarna och har flera gånger gett merförsäljning eller ännu fler referenser.

Nu när SF har börjat bete sig som ett klumpigt storföretag* tänkte jag dock försöka hitta någon annan typ av present att ge bort. Har ni några tips på andra presenter i ungefär samma prisklass som kan uppskattas av de flesta kunder?

* Anledningen är att SF har valt att blockera biotider.se så att de inte längre kan visa SFs biotider på sin webbplats. Bakåtsträvande är bara förnamnet.

Kvällen spenderades för övrigt hemma hos Pär och Cissi. Vi hann med både en omgång Risk och en runda Settlers. Det senare spelet är bra mycket roligare. Speciellt när man vinner. :)

Vill du göra mer?

Se reklambilden för mobiltelefonen ovan. Smarta telefoner borde göra saker åt dig, så att du får göra mindre. Inte mer. Tanken är väl att prylarna ska underlätta för oss, inte få oss att göra fler saker än vi gjorde tidigare?

Hattrick - tidsdödaren

Om du behöver något lite lagom klurigt strategispel och inte bryr dig om grafiken kan jag rekommendera Hattrick. Det startade för tio år sedan och har omkring en miljon användare. Jag hade ett lag när Hattrick var nytt, men det föll i glömska. Nu tipsade Tobbe mig om spelet igen. När jag såg hur många aktiva användare de hade blev jag sugen att ge mig in i leken igen. Hattrick går ut på att föra sitt eget virtuella fotbollslag till nya segrar genom att träna dem, köpa och sälja spelare och ta ut en ny laguppställning varje vecka.

Som egenföretagare och webbutvecklare började jag genast analysera vad som gjorde spelet så framgångsrikt och vad de tjänar pengar på. Hattrick har något som kallas supporter, vilket kostar några hundralappar per år. Då får man tillgång till extrafunktioner, mestadels kosmetik. Jag kunde inte hitta några siffror på hur många betalande medlemmar det fanns på sidan, men jag skulle gissa på omkring 5 till 10 procent om man följer de vanliga siffrorna för webbapplikationer. Å andra sidan är det rätt dyrt, cirka 75 spänn för tre månader känns inte riktat mot Lunarstorm-fjortisarna utan mer emot de som växte upp med en C64 på skrivbordet.

Det som förvånade mig mest är att sidan är så rörig. De har ju utvecklat spelet i över tio år, men ändå känns det inte riktigt intuitivt. Måhända är utvecklarna hemmablinda, men någon slags utvärderingar eller användartester borde väl ändå göras med så stor användarbas?

Spelet är dock beroendeframkallande så fort man har fått igång sitt lag. I början åker man såklart på storstryk, min första match slutade 1-5. Jag vet att det finns många som har haft sitt lag i flera år, och egentligen behöver man inte lägga mer än någon timme i veckan för att det ska hända något. Jag kan även tipsa om ett program som heter Macattrick som gör att du kan få hjälp med din laguppställning.

Har du ett lag får du gärna utmana Standout FC om du vågar. Nu ska vi hem till Per & Cicci och äta scones.