Dovo Shavette - försenad julklapp

Vid lunchtid idag plingade det till i telefonen. Jag hade ett paket att hämta ut på Gamla Cigarrbutiken inne i stan. Det var årets julklapp till mig själv: lite nya rakgrejer.

Jag har alltid kört Gillette tidigare, och det har väl fungerat hyfsat. Däremot har jag rätt kraftig skäggväxt, så framåt eftermiddagen känns det stubbigt igen. Den enda gången det inte gjorde det var när jag för första gången gick till en barberare under en semesterresa i den lilla byn Side i Turkiet. Jag blev nyfiken på vad han använde för redskap, och det visade sig att det var en så kallad Shavette, eller Straight Razor with Disposable blades som han kallade det.

Det här var väl fyra-fem år sedan vid den tiden då Elias och Frans var heta med Who's da man - Zlatan, Zlatan. Jag har inte reflekterat över det så mycket mer, men nu när jag snart är gubbe på riktigt kändes det lägligt att testa old style-shaving.

För det första är en Shavette vass. Riktigt vass. Så vass att det inte ens gör ont om man skär sig. Det är bra, för skär sig gör man. Det finns ju en anledning till att vanliga rakhyvlar kallas för Safety Razors.

För jämförelsens skull rakade jag halva ansiktet med Shavetten och resten med min vanliga Gillette Fusion Super Duper Power Mega Battery Explosion The Very Best A Man Can Get™. Det tog lååång tid med Shavetten. Jag var nog överdrivet försiktig, men jäklar vad bra det blev. På andra sidan försökte jag vara lika noggrann, men visst gick det kvickare.

Efter några timmar var dock skillnaden slående. Stubben känns tydligt i ena halvan av ansiktet, men inte i på andra sidan. Shavette vs Gillette 1-1. De är på olika saker, kan man säga. Sedan slipper man ju köpa Gillettes snordyra rakblad. Bladen till en Shavette kostar omkring en hundring för 20 blad, som man dessutom delar på mitten, så det är egentligen 40 blad. Varje blad räcker ungefär lika länge som Gillette-bladen, det vill säga 5-7 rakningar beroende på skäggväxt.

Hur som helst var det kul att testa något nytt.

Förenklad design

Ibland blir det för mycket design. Ofta är det ett resultat av att allt för många har fått tycka till vid formgivningen, eller att designern känner att de måste få med många saker för att kunna ta betalt för sin insats.

En designbyrå vid namn Antrepo har tagit fram förenklade koncept för många kända förpackningar. Oftast gillar jag deras alternativ bättre än originalet. Vad föredrar du?

Sömnproblem?

Jag har hört att ungefär var tionde svensk har rejäla sömnproblem. Som tur är har jag aldrig svårt att sova, jag är bara lite dålig på att gå och lägga mig. Det är lätt hänt att man fastnar vid något intressant programmeringsproblem som tar en timme eller fem att lösa. Men vill jag sova så sover jag.

För folk som inte har det lika lätt kom det i höstas en publikation från Washington State University som visar hur hjärnan slår på sömnläget. De vet vilken mekanism i hjärnan som är sammankopplad med att somna. Det innebär antagligen att vi kan utveckla ännu effektivare sömnmedel i framtiden, eller i alla fall reda ut vad det är för fel på folk som har svårt att sova fast de är trötta.

Mer läsning hittar du på canada.com eller derrenbrown.co.uk där jag först hittade artikeln.

Just nu läser jag förresten boken The 4 Hour Body, en uppföljare på The 4 hour work week. Som vanligt pratar Tim Ferris om intressanta ämnen, bland annat sömn, träning och mat, och diskuterar bland annat Paleo Diet, även om han är rätt duktig på att överdriva också. Jag återkommer med en recension.

Äga 100 saker

Hur många prylar äger du? Femhundra? Tusen? Prova att gå igenom rummen hemma mentalt, börja med vardagsrummet och jobba dig igenom resten av rummen. Bara i vardagsrummet ser jag över 30 prylar. Garderoben vågar jag inte tänka på. Där ligger ju saker vi inte ens använder.

Det dröjer inte många sekunder innan man ger upp den där mentala vandringen. Det är för mycket grejer. Dessutom dyker det upp frågor om hur man ska räkna, handkontrollerna och spelen till Wii måste väl räknas med i själva konsolen?

Idag läste jag om en kille som bestämde sig för att äga maximalt 100 saker. Idag har han 96 saker i sin arsenal och har lyckats leva på det sättet i över ett år. Även om jag inte tänker följa hans exempel är det ett intressant experiment, speciellt nu i jultider när vi skaffar ännu mer prylar som vi nästan behöver.

Du som är intresserad om vad han valde kan läsa bakgrundsstoryn inklusive reglerna och sedan åtminstone börja göra dig av med några onödiga grejer som finns där hemma.

Grönt paraplyställ

Bra tänkt. Vi i Växjö kommer att ha helt igenvuxna paraplyställ om 2011 blir lika regnigt som 2010.

(Hittat på Gblog via Inspire me now.)

Dubbla verksamheter

Idag åt jag lunch med Johanna i Ljungby. Vi hittade ett ställe som heter Matdesign. De ligger på Föreningsgatan i Ljungby, och grundkonceptet är att vara en liten delikatessbutik med lyxig choklad, franska ostar, italiensk skinka, matlagningstillbehör och andra pryttlar till köket. Det intressanta är att de har varorna längs väggarna och driver en restaurang i mitten. Folk sitter ner och äter lunch och medan de väntar på maten har de fullt upp med att kolla in utbudet i butiken.

Blandningen är intressant och borde kunna appliceras på fler brancher. Lokalkostnaden är ofta en stor post i utgifterna för butiker, så att kunna dubbelutnyttja lokalen är antagligen enbart en fördel. Den enda nackdelen jag kan komma på är att man kan tappa fokus, men i det här fallet är verksamheterna tillräckligt närliggande för att det ska kännas relevant. Det hade till och med kunnat gå att ta konceptet ännu längre: ställ upp olivoljan och parmesanosten som användes för att tillaga dagens rätt direkt på disken när man kommer in. Folk som betalar för att provsmaka är väl varje delikatessbutiks dröm?

Så för att spåna fritt: En sängbutik som även är ett hotell? En musikaffär som anordnar konserter på kvällarna? En Mac-butik som anordnar datorutbildningar?

För övrigt glömde jag mobiltelefonen hemma idag. Man känner sig naken, även om jag egentligen inte behövde telefonen just idag då jag ändå hade fullt upp med att undervisa studenterna. I morgon är sista dagen för utbildningen den här veckan, sedan blir det slutredovisning på tisdag nästa vecka.

Nytt kontor och utbildning

Jag gillar att lära folk saker, men det finns en förutsättning: att de är intresserade av att lära sig. Det är därför jag aldrig skulle kunna arbeta som lärare på grundskola eller gymnasie, åtminstone inte i ämnen som eleverna själva inte har valt. Engagemang och feedback är så viktigt för mig.

Idag har jag varit i Ljungby och hållit en utbildning i Digital produktion. Jag tar ett trettiotal elever igenom processen att bygga en webbplats, och fokuserar egentligen mer på idéer, mål, målgrupper, skisser och korrekta förutsättningar än själva produktionen. Eleverna är engagerade och sprutar massor av idéer som resulterar upp i enorma tankekartor och detaljerade sidskissar. De blir inte webbproffs, men kommer att kunna leverera vettigt underlag till en webbyrå.

Vi har förresten inte kvar vårt kontor. Vi har bytt till ett större på samma våning. Det blev lite trångt i det gamla rummet, och vi har så många kundbesök att det började bli fullbelagt i det gemensamma konferensrummet. Det nya kontoret ligger bara 20 meter bort i korridoren och består av ett stort öppet rum, och ett lite mindre som går att stänga till och därmed utnyttja som konferensrum. Vi trivs riktigt bra.

Hyran går på ungefär 10 papp i månaden. Det är en hyfsat ökning jämfört med förra rummet, men jag tror absolut att det är värt det. Att trivas på sin arbetsplats är svårt att värdera i pengar.

Min första iPhone-app

Eftersom jag inte kan låta bli att prova nya saker fick jag för mig att slänga ihop en liten iPhone App för det lokala hockeylaget Växjö Lakers. I nuläget är den enkel, man kan kolla tabellen, de matcher som ligger närmast i tiden och följa resultatet live när laget spelar match.

Jag har skickat in den till App Store nu, så vi får se om den går igenom. Antagligen har jag gjort något misstag som gör att den inte blir godkänd på första försöket, men jag kan hojta till när den är uppe så att ni andra kan testa.

Det intressanta är att applikationen är byggd i Ruby med HTML/CSS/Javascript som UI-hanterare. Precis som vi bygger webbappar med andra ord.

Det gick dock inte så bra för Lakers i senaste matchen.

Den magiska rondellen

Jag bor i Växjö. Här finns rondeller. Massor av rondeller. Någon har antagligen provision på rondellbyggandet, för det går inte ta sig igenom Växjö utan att korsa en rondell. Jag är alltså ganska luttrad när det gäller rondellkörning, och det känns betydligt mycket mer enkelt att ta sig igenom en rondell än att hålla koll på trafikljus. Om folk bara kunde lära sig blinka ordentligt vore allt frid och fröjd.

Men i Swindon finns en så kallad magisk rondell. Exakt vad som är magiskt med den vet jag inte riktigt. Den har tydligen funnits sedan 1972, men jag hörde talas om den först idag. Det ser ut som en skräck för alla nyblivna körskoleelever. Vi som kommer från Gislaved pratade om den fruktansvärda backen utanför Linnéas konditori där alla fick motorstopp, men det här är något i en egen division.

Foto: Dickbauch via Wikipedia.

Den magiska rondellen består av fem minirondeller som är placerade i en cirkel. Folk är verkligen skitskraja för att köra i den här rondellen, vilket också visar sig i att den har blivit utnämnd till en av de tio värsta korsningarna i Storbritannien. Däremot händer få allvarliga olyckor där, eftersom alla kör så försiktigt. Det finns till och med en film om den här rondellen. Den är hypnotisk.

Till råga på allt gäller vänstertrafik. De är sjuka, britterna.

Skatten vid slutet av regnbågen

Jag har hittat den. Äntligen.

(via Failblog)

Tre bröllop och fyra anställda

Det har varit en hektisk sommar för min del, vilket har märkts på det minimala bloggandet från min sida. Bolaget har växt från att vara bara jag och ett gäng med inhyrda frilansare till att bli ett aktiebolag med fyra anställda och sitt första bokslut.

Plötsligt får jag brottas med saker som jag aldrig haft problem med tidigare. Anställa frågar vad de ska göra härnäst, och vad som är viktigast. De ska ha lön, pension, anställningsavtal och telefonabonnemang. De ska veta vad de ska göra, utbildas till att bli bättre och trivas på jobbet. Det är bökigt att ha anställda. Samtidigt är det roligt. Man blir glad och kallsvettig, upplyft och livrädd om vartannat.

En sak jag ångrar är att jag inte startade aktiebolaget lite tidigare. Den enskilda firman gick rejält med vinst förra året, vilket är helt onödigt då det mesta av pengarna försvinner i skatt.

Det blev ingen riktig semester för min del. Jag passade visserligen på att vara så ledig jag kunde när vädret var fint, men det blev som längst 4 dagars sammanhängande ledighet. Planen är att ta igen det nästa sommar istället.

Jag hann med att besöka tre bröllop. Först ut var Thomas och Viveca en bit utanför Halmstad. De gifte sig på något som kan ha varit den varmaste dagen någonsin. Bra väder för kolsvart kostym, med andra ord. Men bröllopet var fint, och vi partajade långt in på natten.

Sedan var det dags för en annan barndomsvän, Christian och hans Emelie, att gifta sig i Båraryds kyrka utanför Gislaved. Lite mindre party, men ostkakebuffén var fenomenal. Det här var det enda bröllop vi kom ihåg att ta med kameran till.

Sist ut för året bland vännerna var bonussyster Emelie som gifte sig med sin Erik i spöregn i Malmö. Det var ett vackert bröllop med fantastisk stämning. Jag fick vara med på ett hörn och spelade gitarr till sångerna under middagen, och det var en ganska enkel uppgift då det kändes som om halva gästlistan bestod av musiker.

Vi glömde kameran hemma, så det blev en liten snabbinspelning med iPhonen. Det fanns dock fantastiskt många fotografer på plats, så allt dokumenterades in i minsta detalj.

Sammanfattningsvis var sommaren 2010 en riktigt bra sommar. Nu ser vi fram emot en ännu bättre höst.

Gnild

Det här kan vara det sämsta korsordet någonsin. Hur många fel hittar du?

Semester-ish

Jag har försökt varva ned lite i några veckor nu. Att göra något annat än att sitta framför en dator på ett kontor kan vara nyttigt för en kontorsnisse som jag. Därför har de senaste två veckorna ägnats åt att renovera stugan som vi köpte för ett år sedan. Egentligen är stugan fin som den är, men vi saknar en riktigt fin uteplats och skulle nog kunna ha nytta av ett sovloft på den oinredda vinden.

Så i näst intill olidlig hetta har vi kånkat 3 ton skifferplattor och 6 ton grus ett par hundra meter från parkeringsplatsen in på tomten. Vi började med att lägga ut gruset och platta till det med en vibratorplatta, även kallad padda, som vi hyrde och med stor precision lyckades få in i bilen.

Sedan var det dags för skiffret att komma på plats. Den här högen började vi med.

Vi valde ett hörn på måfå och satte igång helt enkelt. Vattenpasset användes flitigt och det stod tidigt klart att det skulle ta ganska lång tid om resultatet skulle bli bra. Skifferbitarna var ju rätt olika tjocka och det gigantiska pusslet hade inte alltid självklara lösningar.

Vi körde vidare in på gången eftersom vi hade fler plattor än vad vi behövde för själva uteplatsen.

Efter ett par dagars jobb i värmen var det dags att sopa väck gruset på stenarna.

Nästa steg är att lägga lite finare sand mellan skifferbitarna, både för att det är snyggare och för att hålla ogräset borta. Pappa kom förbi för att kolla att allt gått rätt till och ge lite byggråd.

Vinden gick det knappt att vistas på i värmen, så vi har varit begränsade till sena kvällar och tidiga morgnar än så länge. Vid svalare väder lär arbetet gå fortare. Just nu har vi fokuserat på att rätta till de misstag som de förra ägarna har ställt till med. Apropå misstag så lyckades jag trampa rakt igenom taket när jag skulle visa vinden för Peter. Rejäla skrapsår på benen och en ömmande bakdel har i alla fall lärt mig att kolla att brädorna ligger ordentligt på plats innan jag stiger på dem.

Taket är lagat nu och vi har börjat riva ut grejer från vinden. Det kommer en uppdatering om det längre fram.

Själv är jag ganska oerfaren inom byggandet, så jag tar tacksamt emot råd från vänner och bekanta som vet bättre. Stans alla byggfirmor verkar vara oerhört upptagna just nu, så det får nog bli att jobba på egen hand så långt det går.

Golf i tjugofyra timmar?

"Martin, vakna! Vi ska ut om tio minuter.". Klockan är 03.10 och vi befinner oss i klubbhuset på Sand Golf Club. Att väcka någon klockan tre på natten och begära att han ska vara redo att spela golf skulle i normala fall resultera i en knytnäve, eller åtminstone en spydig idiotförklaring. Nu har vi redan spelat tre rundor tidigare under dygnet, så att ens tänka på mer golf låter helt absurt.

Martin sätter sig upp, försöker gnugga sömnen ur de rödsprängda ögonen och efter tio minuter står vi huttrandes på hål 10 och väntar på att få slå ut. Med oss har vi en stressad golftokig medelålders grek och en lätt slicande kalkylnisse från ett lokalt byggföretag. Båda utgör ett trevligt sällskap i nattmörkret.

Tävlingen som vi anmälde oss till i ett svagt ögonblick heter 24h golf och går ut på att i lag om två personer få till så bra resultat som möjligt på 24 timmar. Får man birdie på ett hål räknas det, även om man skulle göra dubbelbogey rundan efter.

Första rundan gick hyfsat med par på många av hålen, men först på nionde hålet under andra rundan kommer första birdien. En fin drive följs av en hookad järnfemma ner till vänster i tjockruffen. Därifrån en perfekt träffad järnnia som landar längst bak på green och följs av en sexmetersputt som i en fin båge frän vänster till höger letar sig i hålet. Nävarna höjs i en high-five, och självförtroendet är på topp.

Sedan kommer mörkret. Vi har blivit försedda med små ficklampor, ljusstavar och självlysande bollar men jag tycker ändå att det blir svårt att se. Mitt mörkerseende är katastrofalt. Martin verkar däremot trivas i mörkret och får igång spelet ordentligt. Han förbättrar sju av våra tidigare hålresultat i beckmörkret. De självlysande bollarna försvinner direkt efter första slaget och hittas aldrig mer. Jag spelar uruselt och får inte till något vettigt resultat förrän på 18:e, ett klurigt par fem med vatten längs hela högerkanten. Driven sitter mitt i fairway märker jag när jag kommer fram. 187 meter kvar till green och vindstilla. Jag tar järnfyran och siktar mot den lilla ljuspunkten långt bort i fjärran. Bollträffen är förvånansvärt bra, och jag hinner tänka "den där kan nog hittas igen". Mycket riktigt, i vänstra greenbunkern ligger bollen och väntar.
Nedförsbunkerslag mot en snabb green som sluttar mot ett vattenhinder är inte helt lätt, men med ett av mitt livs bästa bunkerslag lyckas jag få tillräcklig spinn på bollen för att stanna den på green. Birdieputten är på tre meter. Då dyker en fotograf upp ur mörkret och fyrar av minst 10 ljusblixtar. Helt förblindad slår jag putten alldeles för hårt och får en retur på en och en halv meter som jag givetvis bommar. Det blir en besviken bogey, men den glöms snabbt bort när vi får mat och värme i klubbhuset.

Den bästa delen av tjugofyratimmarsgolfen var morgonrundan. Att se den vackra banan i soluppgång gav mersmak. Vi spelade dessutom bra golf, speciellt med tanke på hur slitna vi var. Par efter par noterades i scorekortet, och när scoren summerades hade vi lyckats med 71 slag, ett under par totalt. För två medelhandicappare är det ett fantastiskt resultat, och jag tror att vi hamnade på en sjundeplats. Dock inga priser för golfspelandet denna gång. Låghandicapparna var alldeles för duktiga för att vi skulle ha en chans.

Jag fick ändå med mig ett pris hem. Scandinavian Photo anordnade en fototävling där man med sin mobil skulle ta den bästa golfbilden under dygnet. Jag vann en digital fotoram med mitt bidrag som ligger överst i det här blogginlägget, så jag kanske ska satsa på att bli fotograf istället för golfare?

Stort tack till Martin för bra sällskap och imponerande spel och till Stefan för logi och speltips. Vi anmäler oss antagligen nästa år också, golftokar som vi är. Den tokige greken spelade förresten ytterligare 18 hål när tävlingen var över, så jag antar att vi inte är värst.

Mer läsning:

• Tidningen Svensk Golf: "Maratondygnet är över"
  
• Tävlingens officiella webbplats

Underbart är körkort

Okej, jag erkänner. Jag är gammal nu. Jag har fått brev om att det är dags att förnya mitt körkort. Transportverket hånar mig rakt upp i ansiktet. Jag har alltså haft körkortet i tio år nu. Vad fasen, det känns ju som om det var nyss jag satt där på körskolan och plöjde pärmar. Det var nyss jag skrämde slag på mamma genom att trycka hårt på gasen istället för bromsen när vi skulle göra en knixig vänstersväng utanför Båraryd. Det var nyss jag efter två minuter fintade upp examinatorn på läktaren på min uppkörning och därefter fick en av världshistoriens lättaste uppkörningar.

Fast jag har ingen åldersnoja. Det finns ju folk som är äldre än jag och fortfarande lever, om än knappt.

Mobil växel

Jag har länge haft en fast telefon på företaget. Fördelen med att ha två olika telefonnummer är att man kan välja att bara dela ut mobilnumret till vissa personer. Vi har haft en fysisk telefon som stått mitt på kontoret och den som har känt sig manad har fått svara, och därmed även blockerat telefonen för de andra som vill ringa eller ta emot samtal.

Så nu byter vi från Videums växellösning till en mobil växel från Telenor. Alla medarbetare får varsin iPhone med ett fast nummer och ett mobilt nummer. Dessutom har vi ett gemensamt kontorsnummer som gör att alla mobilerna ringer samtidigt. Våra fasta nummer kan ha öppettider, vilket är praktiskt om man inte vill bli nådd dygnet runt.

Jag är dock lite skeptisk mot Telenors nät. Jag har inte haft möjlighet att prova det tidigare. Vi bytte ju från Tele 2 till Telia på mobilsidan just på grund av taskig täckning.

Vi får se om det fungerar bra. Det enda vi vet nu är att den nuvarande lösningen inte fungerar, så det ska bli intressant att utvärdera. Jag återkommer väl i glädjerop eller frustration om någon månad eller så.

Kunder som inte vill betala för sig

Företaget håller på att växa, vi får fler och fler kunder och därmed uppstår även en del incidenter. På senaste tiden har vi haft två fall av kunder som inte vill eller kan betala för det de har beställt.

I det första fallet handlar det helt enkelt om brist på pengar. Vi tar ofta hälften betalt i förskott när det är avgränsade projekt, och så även i det här fallet, men vi märkte att när det närmade sig slutleverans hade kunden fler och fler saker som skulle ändras. Antagligen var det mest för att projektet skulle dra ut på tiden, och när vi i februari var helt klara förklarade han att vi inte skulle få några pengar förrän i april.

Visst, sa vi. Det är okej. Ibland kan det vara tufft med ekonomin, och just nu såg det bra ut på vårt bankkonto. Men sedan beställde han fler saker, utan att ha betalt klart det vi tidigare gjort. I det läget sade vi nej och hänvisade till att betalningen måste inkomma först. Kunden blir irriterad, men vi står på oss. Betalningen har ännu inte inkommit.

I det andra fallet har vi en kund som i förhand frågar hur lång tid vi tror att projektet ska ta och vad vår timtaxa är. Vi tar 700 kr i timmen, och vi gissade att projektet skulle hamna på omkring 30 timmar. Så långt allt bra. Däremot visade sig det att applikationen vi skulle arbeta med var helt odokumenterad, och de tidigare utvecklarna hade hittat på skumma lösningar lite överallt vilket gjorde att det hela tog drygt 40 timmar istället. Kunden var väl inte helt nöjd, men förstod situationen och betalade eftersom det var löpande räkning. Efter några veckor hittade kunden ett par buggar och ville nu att vi skulle fixa dem gratis.

För mig låter det konstigt. Antingen väljer man som kund fastpris och får då en färdig applikation inklusive buggar i priset, eller så kör man timtaxa och betalar för den tid det tar att färdigställa allt.

Eller vad säger ni? Hur löser du liknande problem? Bör buggfixning ingå i timtaxan?

Växjö - Visby tur och retur

Helgen har varit fantastisk. En vän från universitetstiden har tagit flygcertifikat och för att komma iväg lite från vardagslunket bestämde vi oss för att åka iväg en sväng. Känslan att flyga i ett litet enmotorigt plan är fantastisk. Det är skillnad på att sitta i en jumbojet och försöka skymta molnen genom ett pyttefönster bakom en tjock gubbe i andra klass jämfört med att sitta i cockpit med enorm utsikt åt tre väderstreck. Det var en lyxig känsla att landa på Visby flygplats efter en och en halv timme i luften och kunna gå direkt till utgången utan att behöva vänta på bagage.

På något vänster hade vi lyckats boka in oss på ett helt nyöppnat hotell som egentligen inte accepterade gäster än, och utsikten från balkongen var storslagen. Lördagen spenderade vi innanför ringmuren i Visby där vi gick fram och tillbaka bland fik, butiker och politikertal i Almedalen. Nu har vi precis landat i Växjö och vilar ut efter en händelserik helg. Imorgon blir det golf på Alvesta GK med ett tiotal vänner. Det är ett tufft jobb, men någon måste ju göra det.

En månad med Toyota Prius

Nu har jag kört Toyota Prius 2010 i snart en månad. För att gå rakt på sak är det en fantastisk bil på flera sätt. För det första känns andas den silverfärgade skapelsen hi-tech i stort sett rakt igenom. Den är helt nyckelfri och känner av när man befinner sig i närheten, så det räcker att glida fram till bilen med nyckeln i väskan eller fickan så låser dörren snällt upp sig. Växelspaken till automatlådan som sitter i den futuristiska mittkonsolen har en praktisk bromsväxel som laddar upp det inbyggda batteriet när man vill bromsa in mjukt.

Sikten är bra, även om det tar ett tag att vänja sig vid den tvådelade bakrutan. Jag valde att sätta backsensor på bilen, vilket alltid känns extra tryggt vid backning med denna för mig ganska stora bil.

Bensinförbrukningen är låg, jag snittar på ungefär 0,5 l/mil, och då är min körning minst sagt blandad med både stadskörning och långfärder. Efter ett tag lär man sig vad som gör att bilen drar mycket bensin eftersom Toyota har slängt in lite diagram som visar hur mycket av batteriet som används, och när man går ur det så kallade Eco-mode och därmed kör omiljövänligt. En liten lampa visar aktuell hastighet direkt på vindrutan om man vill, det är en trevlig touch.

Jag irriterar mig dock på biltillverkarnas snålhet i att inkludera saker. En sådan självklarhet som golvmattor fanns inte med som standard ens i businesspaketet, utan det får man köpa till.

Den medföljande lösningen för telefon fungerar riktigt bra. Första gången du sätter dig i bilen kopplar du ihop din telefon (i mitt fall en iPhone) via blåtand med Priusens högtalarsystem. Sedan kan du ta emot och ringa samtal direkt i bilen. Det kopplar om automatiskt även för pågående samtal så fort du sätter igång bilen. Via AUX-ingången kan du dessutom använda din iPod eller iPhone för att spela upp musik.

Under långfärder är bilen ganska behaglig att åka i, även om sätena kan kännas lite för hårda efter en stunds åkning. Det är gott om utrymme både i fram- och baksätet. Jag gillar bagaget också, där man kan fälla båda baksätena och få mycket stort lastutrymme jämfört med vad jag är van vid.

När batteriet är tillräckligt laddat kan bilen gå enbart på el om du är lätt på gasen. Dock går motorn in ganska tidigt om du har klimatanläggningen igång eller gasar på lite för ivrigt. Men det räcker å andra sidan med en lätt nedförslutning för att bilen ska gå på enbart el även i hastigheter uppåt 90 km/h.

Så hittills är jag ganska nöjd.

Mobiltaxor utomlands

Trevliga Madelene från IDG ringde häromdagen och ställde en fråga om mobiltaxor utomlands. Det dök tydligen upp i Computer Sweden idag, så nu är man rikskändis igen. Eller inte. Vi får hoppas att mamma inte ser bilden, hon tycker att jag ser ut som en gangster när jag inte rakat mig på ett par dagar.

På jobbet håller vi på med ett projekthanteringsverktyg för webbyråer, och försöker dessutom hinna med alla våra vanliga uppdrag. Bakgrunden är att vi har testat det mesta inom projekthantering men blir aldrig riktigt nöjda så vi skriver ett eget. Just nu har det blivit såpass användbart att vi kan köra det själva för att hantera de flesta av våra projekt.

Downgrade Rubygems on Mac OS X

Idag stötte jag på ett äldre Ruby on Rails-projekt som krävde Rubygems 1.3.5 (jag har 1.3.6).
Turligtvis går det att nedgradera Rubygems ganska enkelt

> gem uninstall rubygems-update

Select gem to uninstall:
1. rubygems-update-1.3.5
2. rubygems-update-1.3.6
3. All versions
> 2
> gem install -v x.x.x rubygems-update # (om du saknar versionen du vill ha)

> sudo update_rubygems

Det tog ett tag för mig att hitta informationen, så jag loggar det här för framtida Google-sökningar.

Bloggtorka

En bortförklaring ...
Våren är en stressig tid för webbutvecklare. Av någon anledning bestämmer sig alla kunder unisont för att allt ska göras under den här tiden. Men det är roliga uppdrag, och just nu får vi bra betalt för det mesta vi gör också. Därmed har jag inte brytt mig om bloggen speciellt mycket.

... några foton ...
Jag och Johanna har varit på kick-off med Chefsportalen på Kosta Boda Art Hotel. Det är ett fantastiskt ställe mitt ute i ödemarken. Glasbaren är ett helt konstverk som man kan spendera hela kvällen i, och maten i restaurangen var inte heller fel. Här är några halvsuddiga iPhone-bilder som naturligtvis inte gör stället rättvisa. Åk dit!

... och en liten video
Kan folk verkligen vara så här puckade? En tjej bryr sig lite för mycket om sitt utseende och bestämmer sig för att inte titta under bilkörningen eftersom hon inte vill få vatten i ansiktet och därmed förstöra sitt smink. Mannen i TV-tornet blev antagligen ganska skraj när det började vingla där uppe. (Nu får vi se om TV4-videon fungerar som det är tänkt)

(Tipstack till Jocke)

Standout kundbingo

Med inspiration från Clients from Hell tyckte vi det var dags för en svensk variant av kundbingon. Skriv ut och kryssa i när någon av dina kunder häver ur sig något av uttrycken på bingobrickan. Först till fem i rad vinner (lodrätt, vågrätt och diagonalt).

Klicka på bilden för större variant.

Ytspänning

Naturen är fantastisk.

Webbexpert i Smålandsposten

Jag är inte med i gammelmedia så mycket, så det var lite intressant att bli intervjuad för en papperstidning. Normalt sett är det ju jag som håller i intervjuerna, så det var lite ovant att bli utfrågad.

Bakgrunden är att Microsoft tvingas inkludera fler webbläsare än sin egen i operativsystemet, och jag agerade expert i frågan eftersom jag jobbar med webben. Min sågning av Internet Explorer gick fram till reportern. Jag försökte verkligen hitta både plus och minus för alla webbläsare, men det är inte helt lätt. Mycket av det som skrevs är självklarheter för folk i branschen, men artikeln var ju riktad mot allmänheten så det blev en ganska bra nivå ändå.

Det intressanta är att han hittade mig via Twitter. En kollega till honom (@nygren) har twittrat med mig lite då och då, och hänvisade till mig när de behövde någon som skulle kommentera. En helsida i Smålandsposten är ju bra reklam, så jag ställde givetvis upp. Dessutom var reporten en trevlig typ, så det gör jag gärna om.

(Om du undrar är det är SMP från den 18:e februari 2010, sidan A24 du ska leta upp och klippa ur.)

Ombilda enskild firma till aktiebolag

Jag har fått en del frågor om hur jag genomförde ombildningen från enskild firma till aktiebolag, så jag tänkte skriva ihop några rader för att hjälpa andra vilsna entreprenörer. Är du inte intresserad av bolag så blir nedanstående text antagligen ganska tråkig läsning.

Med den varningen kör vi igång. För det första brukar det inte bli en ombildning när man går från enskild firma till aktiebolag. Man registrerar eller köper ett bolag och för över tillgångarna från den enskilda firman till aktiebolaget. Normalt sett låter man sedan den enskilda firman ligga kvar parallellt med aktiebolaget i något eller några år för att slippa skattesmällar av exempelvis expansionsfonder som ska lösas och hinna flytta över alla abonnemang till AB:t.

Jag valde att köpa ett befintligt bolag istället för att registrera ett helt nytt. Det går snabbare, och i många fall kan du komma billigare undan genom att köpa ett vilande bolag. Nackdelen är att vilande bolag har en historik och kan ha avtal som du i värsta fall kan bli ansvarig för. Ditt bolag ser kasst ut i kreditupplysningarna ett tag framöver, men det brukar oftast inte vara några större problem om du kan visa upp historiken för din enskilda firma.

I mitt fall köpte jag ett bolag där stora delar av aktiekapitalet var förbrukat. Det första som fick göras var att sätta in pengar i ett så kallat villkorat aktieägartillskott. Pengar som jag kan ta ut skattefritt när bolaget har arbetat upp kapitalet igen. Det innebär att aktiekapitalet kan utgöras av obeskattade pengar, vilket är betydligt billigare än att först ha skattat för pengarna privat för att sedan sätta in dem i ett bolag igen.

Glöm inte kolla om det gamla bolaget du köper har några skulder eller avtal som kräver att du betalar något. Stora skatteskulder eller dyra leasingavtal är inget man vill upptäcka någon månad efter man har köpt bolaget och tillfört nytt kapital.

Allting gjordes med hjälp av en revisionsbyrå, i det här fallet Deloitte. Framför allt var det bra att de fick hantera saker som hände i den enskilda firman efter den så kallade ombildningen, men som egentligen hörde hemma i aktiebolaget. Priset för att jag bara behövde tala om hur jag ville ha det, få alla avtal färdigskrivna och i stort sett bara se glad ut var omkring 18 000 kr.

Själva bolaget köpte jag av förre ägaren för 38 000 kr (samma summa fanns kvar på bolagets konto), och aktieägartillskottet var på 62 000 kronor. De senare kan jag plocka ut igen i juli när bokslutet har blivit godkänt.

Du kommer även behöva en styrelsemedlem till förutom du och din revisor. Denne behöver inte göra något praktiskt, men ska ändå stå med. Du behöver kontakta banken och få igång nya konton för bolaget. Att peka om bankgiro är en enkel match, speciellt om kontona ligger i samma bank.

Men rekommendationen är: blanda in en seriös revisor. Det är värt en del pengar att kunna sova gott om nätterna. Du kan säkert komma billigare undan än jag om du är beredd att göra en del jobb själv.

En vecka till

Tiden går fort. Ibland går den fortare än vanligt. Jag såg att jag inte skrivit något i bloggen på hela veckan, och det är som vanligt ett tecken på att det är mycket att göra. En kort sammanfattning av veckan som gått:

Lokalbyte
I nära sex år har webbyrån Standout huserat på Videum Creative Arena i Växjö. Vi har inte behövt särskilt mycket plats eftersom jag har valt att arbeta med frilansare. Nu har vi dock över 300 kunder på kundlistan och det blir mycket administrativt jobb, så jag har anställt några nya stjärnor för att minska bördan på mig själv. Det är inte riktigt klart med hyreskontrakten än, men går allt som det ska flyttar vi in i de nya lokalerna under våren.

Träning
Både jag och Johanna sitter stilla på jobbet. Jag tränar innebandy någon gång i veckan, men det räcker inte riktigt. Så vi drog fram EA Sports Active till Wii igen. Det är en liten småelak personlig tränare i digital form som ser till att du håller dig i form. Mycket tidseffektiv träning för folk med ont om tid.

Melodifestivalen får förresten gärna läggas ned helt och hållet. Det var väl okej när det kördes en enda gång, men nu ska de dra ut på eländet i flera veckor.

Idag hade jag ett långt och intressant samtal med Therese Reuterswärd om webbprojektledning, och delar av samtalet kommer snart i en Webbradio nära dig. Med tanke på att jag i veckan drivit ett projekt som innefattar svenskar, amerikanare, indier, engelsmän och finnar kändes ämnet ganska aktuellt.

Nähe, nu är det dags att slumra in. Det finns ju en viktig match att följa i morgon.

Du som kan det där med datorer ...

Ni som känner mig vet att jag ibland får ställa upp som allmän IT-support åt kollegor på kontoret. Det är kul att kunna hjälpa till, men hur kommer det sig att just folk som kan det där med datorer förväntas hjälpa alla andra utan ersättning? Misstolka mig rätt, jag gillar att fixa och dona. Jag är mest nyfiken på hur det kunnat bli så här.

I stort sett varje vecka har någon problem med sin dator, sin alldeles för avancerade mobiltelefon, parabolantenn, mikrovågsugn eller varför inte en helt vanlig klockradio.

Problemlösningsstegen för många ser ut så här:

1. Konstatera att problemet finns
   
2. Ring till polaren som kan det där med datorer

Egentligen borde det se ut såhär.

1. Konstatera att problemet finns
2. Se om du hittar någon knapp på mojängen som verkar göra det du vill göra
3. Tryck på den
4. Blev det rätt? Grattis, du är klar. Annars upprepa de första tre stegen i tio minuter, fast med andra knappar.
5. Fortfarande inte klar? Se om du hittar en manual.
6. Läs manualen eller sök på Google efter folk som har haft liknande problem och löst dem.
7. Sista utväg: prata med din vän som kan det där med datorer eller ge upp.

Det är nämligen ovanstående metod din vän som kan det där med datorer kommer använda. Han testar sig fram tills han hittar något som funkar, kör han fast letar han på Google eller kikar i manualen.

Tänk om vi skulle dra det här vidare till några andra branscher och tillämpa samma beteende där.

Till skribenten:
- Du, jag skaffade en dator med Word så jag kan skriva en roman, men det är lite svårt. Har du lust att hjälpa mig med det? Det saknas bara ett par hundra sidor och en handling. Du tycker ju att det är så roligt att skriva.

Till dagisfröken:
- Du, det är så svårt att ta hand om mina ungar, de skriker och så. Har du lust att ta en titt på det och fixa till så att de slutar? Du får gärna sjunga lite sånger, det tycker du ju är så roligt.

Till receptionisten:
- Allvarligt, jag är så trött på telefonförsäljarna som ringer till mig hela tiden. Har du lust att hjälpa mig att svara den här veckan? Jag tycker att det är så svårt att säga nej.

Till kocken:
- Både jag och sambon har försökt steka till köttbullar, men de smakar inte riktigt som på Ikeas restaurang. Kan inte du som tycker det är så roligt att laga mat komma över och fixa det åt oss? Nä, det är inte akut ... men ungarna sitter och väntar på maten nu. Och på torsdag skulle vi behöva ärtsoppor och pannkaka, tar du det på samma gång tror du?

Varför är det okej att fråga folk som kan det där med datorer att jobba gratis åt dem? Kanske för att det där med datorer fortfarande bara ses som en lek av många, eller vad tror du? Jag kan tänka mig att vissa andra yrkesgrupper har samma problem (snickare, elektriker, målare, bilmekaniker) men dessa blir oftast bara tillfrågade när det är något som man absolut inte fixar på egen hand.

(Nej, Mamma, du behöver inte vara rädd för att ringa när du har datorproblem. Jag fixar det. Det var inte därför jag skrev det här blogginlägget :)

Fredagshumor: Småländsk hockeykommentator

Ibland önskar man att sådana här fick kommentera hockey-VM. Engagemang på hög nivå, men textningen verkar behövas för att alla ska förstå vad karln försöker säga.

Måndagsinspiration: tofflor i mattan

Efter helgen behöver man ibland lite nytänkande. Här är ett exempel.

Fredagshumor: Blåsningen

Vi plockar upp en gammal klassiker ur arkiven. Peter Settman blir tokblåst. Inslaget är delat i två delar. Riktigt kul när han börjar irra fram och tillbaka, eller när han svarar på engelska fast killen i andra änden pratar svenska.

Hemmakontoret 2.0

Faktum är att jag försöker dra ner på arbetandet hemifrån och ha lite mer fasta tider på kontoret. Det tvingar mig att prioritera det som är viktigt. Men ibland behöver man sitta en stund ändå, och då är det viktigt att ha en arbetsplats som man trivs på. Hittills har jag suttit vid köksbordet eller i TV-soffan, vilket inte är helt optimalt.

Så vi var på Ikea förra helgen och inhandlade ett nytt skrivbord. Vi ville ha något superenkelt som inte är i vägen. Vi har varsin bärbar Mac så utrymmesmässigt tar datorerna inte mycket plats, och Johanna jobbar ju som lärare så hon behöver kunna sitta och rätta skrivningar ibland. Valet föll på skrivbordet Bestå burs som var snyggt, enkelt och praktiskt. De enkla pallarna är medvetet valda för att man inte ska sitta för länge, men det är inte omöjligt att vi byter ut dem mot något mer sittriktigt längre fram.

Vad tycks?

Davids pannkakor

Helgerna hemma hos David och Johanna brukar innebära pannkaksbrunch någon gång mellan tio och elva på förmiddagen. Så även idag. Att laga pannkakor är enkelt, men jag har förstått på min omgivning att de saknar ett riktigt bra recept.

Så på allmän begäran kommer recept på Davids pannkakor för 2-3 personer:

• 2 ägg
  
• nästan 2 dl mjöl
  
• 1 tesked bakpulver
  
• 1 tesked strösocker
  
• drygt 3 dl mjölk
  
• Sylt (jordgubb, blåbär eller björnbär funkar fint)
  
• Grädde (funkar också fint med vispgrädde på burk)
  
• Flytande margarin (eller ännu bättre: Smör- & Rapsolja)

Börja med att sätta pannkaksjärnet på plattan. Jag brukar använda värmenivå 4 av 6. Under tiden järnet blir varmt tar du fram en skål vari du knäcker äggen, häller i mjölet, bakpulvret, strösockret och 2 dl mjölk. Vispa tills det blir en jämn smet, sedan häller du på den sista decilitern mjölk samt en aning flytande margarin så att du förhindrar att pannkakorna fastnar i järnet. Rör om ordentligt.

Häll i en klick flytande margarin i pannkaksjärnet också, och efter ungefär 30 sekunder kan du hälla knappt en deciliter av smeten i järnet. När den har stelnat på ovansidan är den klar att vändas. Repetera stekningsmomentet tills du har en fantastisk pannkaksbrunch.

Det blev en Prius

Om ungefär tre månader dyker den upp här i Växjö. För första gången kommer jag att ha en splirrans ny bil. Med tanke på miljöpåverkan valde vi en Toyota Prius, som i och för sig kanske är lite dyr, men Toyota är ju kända för sin driftsäkerhet och den här kan köra på både el och bensin. Det första man ska fråga sig när man köper en bil är om man behöver någon över huvud taget. I vårt fall behöver vi ett transportmedel med tanke på våra resor till stugan, mina kundbesök och golfandet på somrarna.

Så nu väntar jag på att en blänkande silvermetallicfärgad Prius i business-utförande kommer hit från Japan i början av april 2010.

Hela bilköpandet var en intressant upplevelse i försäljningstaktiker. Här i Växjö är det exempelvis inte många som väljer att köpa en Audi eftersom man blir totalt ignorerad om man går in som spekulant hos Audi-återförsäljaren Atteviks. Volvo i Växjö hade valt att ha stängt båda gångerna jag var där, så det blev ingen Volvo heller. Många av de andra bolagen vi var hos (Saab, BMW m.fl) hade säljare som pratade till mig men som inte lyssnade på mig. De pratade om hur starka motorer bilarna hade och hur tuff den såg ut med dimljuset tänt. Det bryr jag mig inte ett dugg om. Överdrivet starka motorer och att ha dimljuset påslaget när det inte behövs luktar nybliven körkortsägare eller 40-årskris. Jag går igång på andra detaljer, såsom synkronisering med min iPhone. Det hade alla försäljare fått veta om de bara frågat.

Det var först när jag kom till Toyota-återförsäljaren Holmgrens som en kille började ställa frågor och lyssna på vad jag var ute efter. Det var han som fick affären till slut också. Varför är så många bilförsäljare så dåliga på att lyssna?

Sedan märkte jag även att merförsäljningen var inbyggd i hela försäljningstekniken. Skitsmart. Det ska jag se om jag kan få in i vår försäljning på något sätt.

Kontoutdraget

Klockan började närma sig midnatt och vännerna var på väg från den ena baren till den andra mitt i Göteborg. Kylan bet sig fast och huttrande plockade Nisse upp sin plånbok i äkta läderimitation ur bakfickan. Kön till bankomaten var kort. Det var tur, för trots ett tiotal öl innanför västen höll han inte värmen speciellt bra. "Var är den globala uppvärmningen nu?", tänkte han medan tjejen med den glittriga och något för korta kjolen framför honom stoppade ned tre ovikta hundralappar i handväskan. Det var hans tur.

När Nisse knappat in sin kod och väntade på att maskinen skulle mata ut hundralappar även åt honom kände han att något inte stod rätt till. Han ryckte åt sig kvittot som hängde ur bankomaten. Det var nästan slut på kontot, trots att han hade sparat undan nästan 30 000 kronor. De senaste dagarna hade någon shoppat loss rejält på hans konto. 3995 på H&M, 1500 på Gina Tricot och nästan 6000 i blandade småinköp. Någon höll på att länsa hans konto!

Plötsligt var han nykter mitt i nattens isande kyla. Mäkta irriterad slet han upp mobilen ur innerfickan. På kortet stod ett spärrnummer, och på några minuter hade han spärrat kortet. Han tvekade någon minut innan hans irritation gjorde att han knappade in numret till polisen. Han gjorde en polisanmälan och blev förvånad över hur smidigt det gick.

Fasen! Att man kan vara så oförsiktig och lämna ifrån sig kortet. Det var antagligen under restaurangbesöket på en lokal sylta under förra veckan som hans kort blev avläst, eller skimmat som det kallas. Och nu hade någon roligt för hans pengar. Nisse var förbannad och beklagade sig högljutt inför kompisarna.

Det dröjde ända till dagen efter innan han kom på att det saknades något. En rad på kvittot. Han hade ju tagit ut en femhundring i den där bankomaten, och ändå fanns det bara ett uttag på 300 kronor som senaste post. Nisse blev iskall. Så fort han kom hem loggade han in på internetbanken. Alla pengarna fanns kvar. Kontot var orört. Han fiskade upp det numera skrynkliga kvittot ur fickan på sina urtvättade jeans och kunde nu när han nyktrat till konstatera att det inte var hans kvitto. Det hörde till tjejen som stod framför honom i kön.

Sanna historier på kafferasten är de bästa.